The European Organisation for Sustainability

Archive for November, 2010

Socialismens sotdöd

Trots en världsomfattande finanskris 2008-2009 så påverkades inte de socialdemokratiska partierna runtikring Europa positivt av det i opinionsstödet, utan tvärtom så har den generella trenden varit fortsatt nedgående och befästande av socialistpartiernas oppositionsroll. Det kan diskuteras om det är tredje vägens socialdemokrati som är boven i dramat, eller avsaknaden av visioner överlag, men erfarenheter har bevisat att i de fall där partierna gått till val på traditionell vänsterpolitik – som i Storbritannien 1983, så har de åkt på ännu mer stryk än vanligt, och den mest framgångsrike socialdemokratiske premiärministern i modern tid – Tony Blair – vann valen på att upprätthålla de nyliberala reformerna från 80-talet med vissa inslag av social uppmjukning i kanterna.

DN’s artikel pekade faktiskt på en väsentlig del av förklaringen, nämligen att den socialdemokratiska välfärdsstaten är beroende av att arbetskraft och kapital organiseras på nationell nivå. När företag fritt kan flytta sin tillverkningsverksamhet utomlands så ersätts stabila jobb i industrisektorn med instabila jobb i tjänstesektorn, där det är betydligt svårare att organisera människors vardag. Detta innebär att varje typ av reformer riskerar att påverka befolkningen negativt, och därmed tenderar frågan om vem som ska styra landet bli en fråga om vem som folket har mest förtroende för snarare än för vad regeringsalternativen vill göra.

En annan faktor kan också vara Europas åldrande befolkning. Äldre människor tenderar överlag att rösta socialkonservativt, och så lång tid som de borgerliga regeringarna inte rör deras pensionsförmåner så har de få skäl att inte rösta konservativt. Huvudsaken är dock att socialdemokraterna inte framstår som trovärdiga överlag, och har förlorat sin karaktär av massrörelser. I dagens Europa är partierna förtroendeburna och inte rörelseburna, vilket skapar en känsla av stabilitet samtidigt som grunden för reformer undergrävs.

De gröna partierna har till viss del kapitaliserat på denna utveckling, men det är svårt att se hur de skall kunna vinna över 15% av väljarstödet under en översiktlig framtid då de mer har grundat sin verklighetssyn på “godhet” än på faktiska ekonomiska problem som vanliga människor kan observera i samhället. Därmed vinner de mest röster från människor som antingen är alienerade idealister eller en del av “latte-medelklassen”, snarare än det hav av ungdomar som sliter i servicesektorn eller är arbetslösa och utslagna – den ungdom som trots allt är framtiden.

Problemet är förstås att frågan om en grön framtid inte kan reduceras till en fråga om att släcka glödlampan på torsdagar eller bära grönt på fredagar för att visa grannarna sin godhet och uttrycka sin identitet, utan en fråga om mänsklighetens framtida livsbetingelser. För att kunna garantera framtida generationer möjligheter att leva ett bra liv så behövs det mer omfattande reformer än vad de flesta kan föreställa sig, och därmed så är försiktiga väljare ett av de största problemen som finns.

Vad som behövs är inte ett politiskt parti i första hand, utan folkrörelser som kan påverka folks ekonomiska vardag och därmed skapa ett incitament för att rösta på reforminriktade politiska partier. Förr i tiden var fackföreningsrörelsen en sådan rörelse, men idag – med dagens splittrade arbetsplatser – krävs det istället folkrörelser som hjälper människor i deras arbetsliv och vardag, och skapar en känsla av helhet och trygghet som får människor att våga satsa på en övergång till ekologisk hållbarhet.

I dagsläget håller EOS på att bygga upp sådana nätverk. Vi behöver förändring.

/Enrique

Advertisements

Vad är lycka och hur uppnå den?

Som en organisation som har som mål att förändra världen så har EOS även en ideologisk kärna som grundas på humanism och ekologism. Vårt mål är “högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor under längsta möjliga tidsperiod” vilket implicerar att den nyordning som måste komma bör vara ekologiskt hållbar.

Det finns något nästan perverst i det nuvarande samhällets prioriteringar. Lyckoforskningen är bara ett exempel. Det plöjs ner enorma resurser i att studera hur lyckan uppnås i västländer, precis som om alla människor skulle bli lyckliga av precis samma saker och precis samma miljö.  Att lyckoforskningen i sig existerar är dock ett tecken på att det inom köpstarka grupper finns en slags känsla av att trots välståndet inte ha lyckats uppnå en känsla av balans i livet, och att denna balans inte kan uppnås med mer konsumtion. Självfallet finns det vissa människor som helt och hållet styrs av sin konsumtion och blir direkt lyckligare av att konsumera sina upplevelser, varor och tjänster, medan det finns andra som motiveras av helt andra bevekelsegrunder.

Det är omöjligt att uttala sig om vad som får människor att känna sig lyckliga, men frågan är inte om det finns en större känsla av närhet och samhörighet inom mer “traditionella” samhällen just på grund av att tillvaron inte är splittrad och individen har att göra med en tätt sammanhållen grupp under större delen av livet, en grupp som måste hålla ihop för att överleva? Människan är ett djur som utvecklats för att leva på Afrikas slätter och samla/jaga mat tillsammans i mindre grupper, inte ett djur som utvecklats för att ackumulera sig själva i mångmiljonstäder och samla så mycket gröna papper som möjligt för att kunna samla ännu mer grön papper.

Ett av de främsta i-landsproblemen är den upplevda bristen på kontroll av tiden, en känsla av att hela tiden “måsta” anpassa sig efter andras normer och krav, att hålla sig uppdaterad och vara en del av strömmen, att hela tiden finna en eller helst flera subkulturer, att splittra sin tillvaro och samtidigt vara lyckad. Därmed kan lyckoforskningen rentav förvärra människans känsla av alienering.

Det är vare sig möjligt eller önskvärt att gå tillbaks till jägar-samlarsamhället, även om vissa individer säkert vill göra det (och ska ha all rätt i världen att göra det så lång tid som de inte vill påtvinga hela samhället det), men det skulle inte vara för mycket att istället för att göra det till en måttstock att tvinga alla att vilja bli så “lyckade” som möjligt karriärmässigt och socialt istället ge människor tid och möjlighet att bejaka sig själva utan att tvingas in i samhällets mallar. Där ingår självfallet en sänkning av arbetstiden som en självklar del, men även en lokalisering av makt och inflytande så att människor kan utöva inflytande inom mindre politiska enheter inom vilka de har ett reellt, konkrekt inflytande, istället för dagens mångmiljondemokratier där individen proportionellt sett inte har något inflytande alls.

/Enrique

 

 

Resultatet av mötet idag

Idag hade vi ett möte på Café Station, där vi kom överens om ett antal saker som kommer att påverka vår verksamhet inför framtiden.

 

Det första vi kom överens om var att igångsätta projektet Breadwinner. Som ni säkert vet om så sker det en viss bortslängning av brödvaror från våra stormarknader, då ingen stormarknad vill se sina lager fyllas på med brödleveranser. Ofta så slängs färskt bröd iväg för att hyllorna ska kunna fyllas på igen. Målet med Breadwinner är att upprätta kontakter mellan stormarknader och andra näringsidkare för att bättre lösa problemet med nyttjandet av färskt bröd.

Nästa år planerar vi även att starta en utställning, med syfte att belysa hållbarhetsfrågor och samtidigt anordna en fund-raiser för EOS så att vi kan börja ansamla ett startkapital för att bygga upp våra första hållbara samhällen. I samband med detta talade vi även om att ta kontakt med offentliga aktörer.

Sammantaget var det ett produktivt möte, och vi fick också med oss en ny deltagare idag.

Nästa möte är på fredag den 3e December kl 15.00, på Café Station.

Vilka vi är

EOS (Europeiska Hållbarhetsorganisationen) är en ideell international forsknings- och nätverksrörelse bestående av volontärer från hela världen, både forskare och andra, som är engagerade i att rädda världen. Vi är ett decentraliserat nätverk med ett gemensamt mål att konstruera ett alternativ, grunden för en transition till ett socialt och ekologiskt hållbart system för alla människor i hela världen.

Hur vill vi då åstadkomma detta?

Vår utgångspunkt är att oavsett hur miljövänlig teknologin än är, så kan inte ett tillväxtorienterat system i en begränsad värld leda till en balans mellan mänskligt välbefinnande och naturens behov. I ett oreglerat system med hög tillväxt så utplånas hela ekosystem i rask takt, medan ett reglerat system oftast skyfflar över ansvaret för miljöproblemen över axlarna på de svagaste och mest utsatta grupperna, och på medelklassen vars konsumtion driver det marknadsekonomiska systemet.

För att kunna bygga upp ett verkligt hållbart system krävs det att världen övergår från dagens icke hållbara resurshushållningsmetod till en som verkligen kan förse alla människor med vad de behöver för att leva ett värdigt och rikt liv, medan produktionen hela tiden håller sig inom ramarna för planetens biokapacitet.

På lång sikt finns det ingen motsättning mellan mänskligt välbefinnande och ekologisk hållbarhet. Tvärtom, exploatering av ekosystemen leder alltid till slut till en radikal försämring av människans livsvillkor också.

Vårt mål är att bygga upp nätverk av människor som tillsammans organiserar skapandet av hållbar resurshantering, för att förbättra sina egna liv och den lokala närmiljön, samtidigt som det hela tiden finns ett globalt perspektiv. Vår hemsida kan ni finna här.

EOS i Umeå är en lokalgrupp som arbetar med dessa frågor. Vårt mål är att förbättra hållbarheten i Umeå Kommun, engagera människor i Umeå i vår verksamhet, nätverka med andra föreningar och insamla nog mycket resurser för att konstruera ett hållbart mönstersamhälle i vår närregion. Ni kan nå oss på 070 2189 188.

/Enrique