The European Organisation for Sustainability

Som en organisation som har som mål att förändra världen så har EOS även en ideologisk kärna som grundas på humanism och ekologism. Vårt mål är “högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor under längsta möjliga tidsperiod” vilket implicerar att den nyordning som måste komma bör vara ekologiskt hållbar.

Det finns något nästan perverst i det nuvarande samhällets prioriteringar. Lyckoforskningen är bara ett exempel. Det plöjs ner enorma resurser i att studera hur lyckan uppnås i västländer, precis som om alla människor skulle bli lyckliga av precis samma saker och precis samma miljö.  Att lyckoforskningen i sig existerar är dock ett tecken på att det inom köpstarka grupper finns en slags känsla av att trots välståndet inte ha lyckats uppnå en känsla av balans i livet, och att denna balans inte kan uppnås med mer konsumtion. Självfallet finns det vissa människor som helt och hållet styrs av sin konsumtion och blir direkt lyckligare av att konsumera sina upplevelser, varor och tjänster, medan det finns andra som motiveras av helt andra bevekelsegrunder.

Det är omöjligt att uttala sig om vad som får människor att känna sig lyckliga, men frågan är inte om det finns en större känsla av närhet och samhörighet inom mer “traditionella” samhällen just på grund av att tillvaron inte är splittrad och individen har att göra med en tätt sammanhållen grupp under större delen av livet, en grupp som måste hålla ihop för att överleva? Människan är ett djur som utvecklats för att leva på Afrikas slätter och samla/jaga mat tillsammans i mindre grupper, inte ett djur som utvecklats för att ackumulera sig själva i mångmiljonstäder och samla så mycket gröna papper som möjligt för att kunna samla ännu mer grön papper.

Ett av de främsta i-landsproblemen är den upplevda bristen på kontroll av tiden, en känsla av att hela tiden “måsta” anpassa sig efter andras normer och krav, att hålla sig uppdaterad och vara en del av strömmen, att hela tiden finna en eller helst flera subkulturer, att splittra sin tillvaro och samtidigt vara lyckad. Därmed kan lyckoforskningen rentav förvärra människans känsla av alienering.

Det är vare sig möjligt eller önskvärt att gå tillbaks till jägar-samlarsamhället, även om vissa individer säkert vill göra det (och ska ha all rätt i världen att göra det så lång tid som de inte vill påtvinga hela samhället det), men det skulle inte vara för mycket att istället för att göra det till en måttstock att tvinga alla att vilja bli så “lyckade” som möjligt karriärmässigt och socialt istället ge människor tid och möjlighet att bejaka sig själva utan att tvingas in i samhällets mallar. Där ingår självfallet en sänkning av arbetstiden som en självklar del, men även en lokalisering av makt och inflytande så att människor kan utöva inflytande inom mindre politiska enheter inom vilka de har ett reellt, konkrekt inflytande, istället för dagens mångmiljondemokratier där individen proportionellt sett inte har något inflytande alls.

/Enrique

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: