The European Organisation for Sustainability

Archive for March, 2011

Net Neutrality under attack

ISP providers seem eager to restrict internet access into a few highways, in order to increase their incomes. Internet is one of the most powerful tools for the people to communicate and share new ideas. This is a sphere which is largely uncontrolled – albeit not unmonitored – by corporate and state-corporate interests, and it is a sphere which must be defended for the individual integrity and the creative blossoming of societies.

Here is a talk given by fellow EOS member and Director of the Sequence of Relations Raffael Kemenczy, about a brilliant new concept called “Starfish”, which essentially would turn every computer into an ISP in it’s own right, effectively immortalising the internet. We need all to struggle in order to elevate human autonomy and dignity. A world where life and creativity exists for the sake of money is no alternative, and no future – neither on the Internet or in the real world.

Advertisements

EOS-möte imorgon torsdag

Agenda 17/3 2011

EOS UMEÅ

(Café Station)


~ Mötet öppnas


~ YT-filmerna


~ Fröna (Enrique)


~ Jordens Dag


~ Artikeln


~ Övrigt

Hur mycket har utsläppen i Indien ökat?

DN’s ledare frammanar en känsla av lugn och stolthet. Uppenbarligen har Sverige lyckats sänka sina nationella koldioxidutsläpp med 17% på tjugo år, samtidigt som BNP ökat med 50% (frågan var dessa 50% är nånstans kan vi diskutera en annan dag).

Frågan är, hur mycket har utsläppen ökat i länder som vi importerar varor och tjänster från?

/Enrique

 

A spirale of madness

 

Sometimes, you get this surreal feeling that the world is a Monty Python film.

This is a perfect case of it. One local congressman in the US state of Georgia has introduced a bill which could criminalise miscarriages unless the woman could prove that it was caused without human interference. This rivals the Sudanese attempt to stone a teacher because of a Teddy Bear, as well as the Pakistani Blasphemy laws.

While I hold no doubt that this law would fail to pass, I am still shocked and outraged that there could be an electorate significant enough to support a bill which is so extreme that it not only defies the values which civilised society has fought for so long a time to establish, but also reason and science (it is still impossible to prove exactly whether a miscarriage is “natural” or not), and would require draconic control over females in order to uphold.

Significantly enough, the bill was introduced by a congressman instead of a congresswoman. It is indeed very easy for males to be judgemental about females and introduce measures which, if enacted, would severely restrict the liberties of the latter. Males do not leap any risk of getting pregnant, and therefore do not leap any risks for miscarriages.

This abuse of political power is just one example of what is happening when power is centralised, and could be misused to satisfy the feelings of anger of the population, by directing  the anger against minorities, females and those who are different. The more impoverished and desperate a population is, the more it seems like the rulers try to satiate their “bloodlust” by public spectacles. In countries where people are disenfranchised, impoverished and alienated from any influence whatsoever over resources, public floggings and executions are generally not that unusual, as well as killings of people deemed as “undesirables”.

Instead of trying to abolish misery by punishing those suffering by it, we should strive to build up a future where all human beings have access to the fruits of production, balanced with the ability of nature to provide. We need to build a future which could last at least five hundred years.

That could only be achieved by beginning to build up the foundations for a global, sustainable system.

/Enrique

Konsten att konservera humanitära problem

Den galliske tuppen har fått en “ny” idé, nämligen att bygga gigantiska flyktingläger för människor som är på flykt i Nordafrika från kriget i Libyen, vilka kan hysa 200 000 människor och även ha skolor och sjukhus (vilket är exakt på det sättet som UNHCR har bidragit till att permanentera det palestinska flyktingproblemet, och det som från början var 600 000 flyktingar har blivit miljoner).

På 370-talet så hände det att goterna fördrevs från dagens Rumänien av hunnerna, och flydde över till det romerska området. Romarna, som under den tiden blivit mer och mer främlingsfientliga på grund av ekonomisk stagnation och “imperial overstretch”, löste problemen genom att samla ihop alla goter i inhumana flyktingläger, där tillförseln av mat och andra varor kontrollerades av korrupta tjänstemän. Snart blomstrade korruption, våld, kriminalitet och människohandel i de gotiska flyktinglägren.

År 378 fick goterna nog och reste sig mot sina romerska förtryckare. Den östromerske kejsaren Valens försökte slå ner revolten, men besegrades och stupade i slaget vid Adrianopel samma år. 32 år senare så kulminerade den romersk-gotiska konflikten när goterna plundrade Rom.

Vad Sarkozy föreslår är ingen “lösning” på problematiken.

För det första utgörs huvudparten av flyktingarna från Libyen av gästarbetare och arbetskraftsinvandrare, varav många är egypter och därmed flyr till sitt hemland. Resten utgörs av huvudsakligen av afrikaner, med ett inte föraktligt antal östasiater och östeuropéer i folkflertalet.

Det som den franske presidenten i själva verket föreslår är att bygga ett substitut till Khaddafi-regimen för att kontrollera immigrationsströmmarna från Afrika – immigrationsströmmar som orsakas av det Europa som dumpar jordbruksöverskott och sopor i Afrika, vilket slår ut lokala småbrukare och tvingar dem att migrera antingen till växande slumstäder eller… Europa.

Om EU ska satsa pengar på att hantera flyktingproblematiken borde EU samarbeta med länder som Marocko, Algeriet och Tunisien i att hjälpa dem integrera flyktingarna i sina ekonomier (om vi nu utgår från att européerna är rasister som inte vill ha svarta afrikaner i sina länder… därför), eller att rentav hjälpa afrikanska länder bygga upp förutsättningarna för att ge alla människor tillgång till resurserna.

Men nej nej nej.

Istället betalar vi diktatorer i instabila stater för att etablera fångläger för att straffa folk för att de vill kämpa för sin och sina familjers överlevnad. Dessa läger kommer att isolera migranterna från omvärlden, underställa dem förnedrande kontroller och på sikt permanentera deras situation som nödställda utanför världsekonomin.

Om Pierre-Jean Lúc från Abidjan har sett sitt småbruk gå i konkurs och sina föräldrar och syskon inslängda i en slum, och han beslutar sig för att vandra genom Saharas röda vidder tillsammans med tiotusentals andra blottställda människor, och sen när han väl kommer fram till Medelhavets kust slängs in i ett flyktingläger för sin “humanitära” skull, så är det en handling av raffinerad grymhet parad med dumhet.

Det är grymt, eftersom att det förnekar migranterna deras rätt att försöka finna sysselsättning och ett värdigt liv, vare sig de gör det i Paris, Tripoli eller Alger.

Det är dumt eftersom att flyktingläger tenderar att permanenteras. Om Sarkozys plan blir verklighet (och inget oförutsett sker) så kommer vi stå där i framtiden med flera generationer av flyktingar som i hundratusentals flockas i överbebodda kåkstäder där prostitution, knarkhandel och slaveri förekommer, alla är undersysselsatta och totalt beroende av det EU-stöd som sipprar ner när tjänstemännen som administrerar lägren tagit sin lejonandel.

Dessa läger kommer bli explosiva krutdurkar vilka kommer hota stabiliteten i länder som Algeriet och Tunisien. Men när de väl exploderar i en orgie av våld och upplopp, så kommer Sarkozy redan att vara pensionerad som fransk president och sitta och läppja vin på St. Bartholemý eller nån annan fransk karibisk f.d koloni.

På tal om kortsiktighet så har diskussionen just nu förflyttats till “förnyelsen”, eller bristen på densamma, i det socialdemokratiska partiet. Statsvetaren Tommy Möller hävdar att ett parti för att vinna röster idag måste appellera till den “individualistiska medelklassen”, eftersom att människor “får det bättre och bättre”. Denna analys stämmer bara om vi antar att dagens tillväxtsystem är möjligt att upprätthålla.

Många talar lyriskt om 2000-talet som “individens”, “liberalismens” och “medelklassens” århundrade, då alla människor (eller de “dugliga” två tredjedelarna) kommer lyftas upp till en bekväm, småborgerlig tillvaro av konsumtion och produktion.

Frågan är dock, vad händer när tillväxtens krav inte motsvaras av naturens förmåga att tillgodose dessa krav?

Vad händer när slumområden, monokulturer och miljögifter slår ut enorma arealer? Vad händer när mänskligheten exploaterar resurser för 1,3 jordklot varje år?

År 1910 så utkom en bok som passande nog hette “The Great Illusion”, som menade att storskaliga krig mellan europeiska stater var en omöjlighet, då ekonomin var alltför globaliserad. 1900-talet skulle bli Fredens, Vetenskapens, Utvecklingens och Liberalismens århundrade.

Fyra år senare utbröt Första Världskriget.

Om det nuvarande ekonomiska systemet fortsätter i samma takt som idag, så finns det en risk att 2000-talet blir “milisens”, “fundamentalismens” och “krigsherrens” århundrade.

Vi måste alla tillsammans bygga upp ett samhälle som balanserar människornas olika behov med naturens förmåga att tillgodose dessa behov. Detta går inte att åstadkomma så lång tid verkligheten bygger på luftslott snarare än konkreta, fysiska realiteter.

Glöm för all del inte att dyka upp på EOS’  Jordens Dag-Föreläsning torsdagen den 21a April, Hörsal B, Lindellhallen, Samhällsvetarhuset, Umeå Universitet, kl. 18.30. Du behövs.

/Enrique

Valet 2014

Nu ser det ut som om socialdemokraterna möjligen faktiskt kan ha en kandidat för partikongressen om två veckor. Ifall de väljer Juholt finns det i stort sett tre saker de kan beklaga.

Det första är att de borde tänkt på att ha infört primärval, med öppna kandidaturer och ideologiska diskussioner snarare än att bara involvera distrikt och lokala beslutsfattare.

Det andra är att de bara har en kandidat. I dagens politiska kultur betraktas det där i bästa fall som anakronistiskt och i värsta fall som diktatoriskt (på femtiotalet kanske folk tyckte det var rakryggat med en Rörelse som enad stod upp bakom en ledare som valts genom demokratisk centralism, men idag finner folk det creepy).

Det tredje är att den presumtiva kandidaten har mustasch. Nog för att mustasch ser snyggt ut, men politiskt är det knappast en valvinnare eftersom att folk associerar mustascher till diktatorer. Definitivt en trivial fråga, och Juholt passar i sin mustasch, men mustascher utstrålar inte samma förtroende som den nuvarande ledarens rådjursögon.

Vilka frågor är de valvinnande 2014?

Ifall vi antar att dagens trend fortsätter så kommer de valvinnande frågorna i nästa val att dels vara bostäder, eller snarare bristen på desamma, samt kriminalitet. Ifall ett parti vill ha röster från ungdomarna räcker det med att lova att subventionera bostadsbyggande, och om det vill vinna röster från folket så bör det “prata om” hårda tag mot brottsligheten.

EOS är inget politiskt parti, och denna analys är helt personlig. Det finns självklara faror med ett populistiskt program, i synnerhet ett som vädjar till människors rädslor, men i mer nedgångna kvarter så är brottsligheten en viktig fråga, och det parti som kräver hårdare straff och fler poliser på gatorna kan i dagsläget bara gå framåt i sådana områden.

Det är självfallet inte på det sättet som brottsligheten kan förebyggas, det är bara att attackera symptomen och inte orsakerna. Men politiskt sett är det en valvinnare.

EOS vill som rörelse engagera människor i att aktivt bygga upp  en hållbar framtid på ideell och frivillig grund. Som politiken ser ut idag är det en återvändsgränd, och det finns idag inget parti i Sverige som vill eller kan driva de mest allvarliga och nödvändiga frågorna för framtida generationer.

/Enrique

Så vann Sarkozy presidentvalet

Tydligen blir 2012 en återupprepning av 2002, då en konservativ kandidat ställer upp mot en högerextrem kandidat, åtminstone att döma av den senaste opinionsmätningen. Även om Sarkozy skulle hamna tvåa i första omgången mot Marine Le Pen så skulle merparten av vänstern och liberalerna, som trots allt fortfarande är större än Front National, samla ihop sig, hålla för näsan och rösta på Sarkozy igen.

Ifall en socialist eller rentav en grön kandidat skulle komma tvåa efter Le Pen, vilket inte förefaller osannolikt givet Sarkozy’s impopularitet, så skulle även den kandidaten vinna med 55-75% av rösterna i andra omgången. En kommunist kanske skulle besegras i den andra omgången, men det nätt och jämnt.

Givet Sarkozy’s politiska inriktning, vilken underblåst de konflikter som finns i det franska samhället och även bidragit till att konsolidera ett system som delvis styrs genom informella nätverk, inte att säga om denna nyhet representerar en politisk katastrof eller en möjlighet. Om liberaler och socialister inte kan enas om en gemensam kandidat så får de helt enkelt bedriva så pass bra kampanjer att Sarkozy hamnar på tredje plats i första omgången och därmed inte kan ställa upp i andra.

I annat fall så kommer det att stå i historieböckerna: “Nicholas Sarkozy, Frankrikes president 2007-2017”.

/Enrique