The European Organisation for Sustainability

Pyrrhussegrar

En historisk uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet har inträffat rörande invandringspolitiken, vilken utestänger SD från inflytande inom detta område. Detta anses av kommentatorer vara ett bevis på statsmannaskap, och kan under denna mandatperiod minska osäkerheten (även om det ökar sannolikheten att SD ökar sin belligerens, då de vare sig har något att vinna eller förlora på att köra över regeringen).

I stort sett har de flesta av råden från massmediala företrädare rörande hanteringen av SD misslyckats, vilket deras närvaro i Riksdagen är ett bevis på.

Den ursprungliga strategin, som i stort sett tillämpades 1998-2007, var att vägra debattera med dem och hävda att de är nazister (implicit att de vill mörda människor och införa diktatur), och den strategin fungerade i stort sett. Människor är inte dumma, men de flesta har inte möjlighet att sätta sig in i politik eller väljer att prioritera sin tid på andra sätt, så ifall ett enigt etablissemang hade manglat på SD obönhörligt så hade SD fortfarande varit borta från Riksdagen. Det var när företrädare för etablerade partier började debattera med SD som de kunde börja växa och uppfattas som ett hot (början till slutet för denna cordon sanitaire kan sägas vara Folkpartiets kravutspel år 2002).

Givetvis skulle SD – eller något parti med liknande politik – så småningom kommit in i Riksdagen, men med en tillräckligt cynisk och mobbaraktig inställning från etablissemanget (båda de politiska blocken adderat med massmedier) så skulle denna utveckling kunnat göras långsammare.

EOS är inget politiskt parti, och vi tar heller inte ställning för eller emot några politiska partier. Vi kan ta ställning för eller emot frågor som politiska partier driver, men det ska inte misstolkas som ovillkorligt stöd åt något partiprogram eller någon politisk rörelse.

Däremot finns det vissa problem med alla partier i Sverige, och dessa problem är mer synliga i Sverigedemokraterna – i synnerhet som detta partis uppgång representerar en djupare, långsiktig trend som även syns i andra europeiska länder.

Alla politiska partier representerar olika människors intressen och värderingar, och människors värderingar tenderar att passa ihop med deras livssituation, med deras socioekonomiska status. Även om opinionen, precis som vädret, kan förändras från dag till dag, så finns det större trender som kan skönjas. Under efterkrigstiden kan vi säga att det i stort i västvärlden rådde en “vänstersväng” mellan 1945 och 1968, en “nyliberal sväng” mellan 1968 och 1991, som ersatts av vad som verkar vara en “nationell sväng” från och med 1991 och framåt.

Även om inte de “nationella” partierna har någon direkt makt så utgör de regelmässigt växande rörelser, en slags långsam jugoslavifiering av Europa där människor söker sig till sin etniska gruppering för att finna trygghet och identitet. Detta inverkar på regeringar att fatta beslut eller kommentera symbolfrågor (två exempel är slöjförbudet i Frankrike och de nyliga kommentarerna från regeringschefer i en mängd europeiska länder om att “mångkulturen misslyckats”), vilka kan sägas stryka de nationella tendenserna medhårs utan att för den sakens skull lösa de grundläggande systemproblemen.

Detta utgör ett av problemen med den nationella diskursen.

Den är kollektivistisk och utmarkerar en specifik grupp människor som “problemmänniskor”, vare sig dessa är muslimer som i Västeuropa eller romer som i Östeuropa. Vissa symboliska politiska handlingar ska då genomföras för att “återställa balansen” och bekräfta urbefolkningens identitet (ingen specialmat i skolmatsalar, inga minareter, läger för (fattiga) romer ska rivas).

Symbolhandlingar kan aldrig lösa problem, precis som strykandet av N-ordet från böcker skrivna av Mark Twain eller Astrid Lindgren aldrig i sig kan få rasism att försvinna. Symbolhandlingar kan om något endast skärpa den problematik som finns och skapa ännu fler konflikter mellan grupper.

Om en social grupp sägs utgöra ett problem, så utgöres det inte “slutgiltig lösning” av problemet att förbjuda dem att ha sin egen flagga eller sina egna byggnader, och det kan snarast få grupperna i sig att radikaliseras, vilket i sin tur skapar utrymme för ännu mer skambocksmärkning. Sålunda så löser inte den nationella diskursen de problem den säger sig kunna lösa, utan förvärrar dem, ungefär som att konstant klia på ett sår.

Det andra problemet med nationella rörelser är att det inte kan finnas utrymme för nationella eller regionala lösningar idag. Ifall inte de grundläggande resursproblemen löses så kommer merparten av planetens ekosystem att kollapsa innan slutet på detta århundrade. Det går inte att i all evighet nyttja 33% mer resurser än av planeten kan återskapa på ett år, och om vi som samhälle och värld inte fokuserar på denna fråga så kommer alla de problem som vi upplever oss ha idag vara små inom loppet av några få årtionden.

I vilket fall som helst kan uppkomsten av nationella politiska rörelser bromsa in de nödvändiga globala beslut som måste antas för att kunna få till stånd en utveckling mot hållbarhet. Sådana rörelser definierar politiken inom ramen för den egna nationalstatens och den egna etniska gruppens intressen kontra andra nationalstater eller etniska grupper, och därmed kan vi enbart förvänta oss att deras lösningar på de problem som uppkommer i framtiden kommer vara av konfrontativ och konfliktorienterad karaktär.

Sådana rörelser kan också förväntas finna en god jordmån i en värld där kampen om resurser blir alltmer och mer intensiv.

Ofta föreställer vi oss att framgångar för etnocentriska, främlingsfientliga, religiöst fundamentalistiska eller fascistiska och nationalsocialistiska grupper främst utgör ett hot mot etniska minoriteter och politiskt/religiöst/socialt avvikande. Sanningen är dock att framgångar för sådana grupperingar ur ett planetärt perspektiv utgör ett existentiellt hot mot hela mänskligheten, inkluderat de människor som stöder sådana tendenser.

Ifall vi säger att hela Europa tas över av främlingsfientliga partier imorgon, och att dessa partier inför diskriminering av vissa etniska eller sociala grupper som de definierar som problematiska, så kommer det att orsaka en mängd problem vilka vi inte har idag. Även om vi säger att de lyckas nå sin “utopi” (som är en dystopi för de flesta andra), så kommer den “utopin” att bara vara så lång tid som planetens ekosystem fortfarande kan fungera.

De kriser vi idag ser i Nordafrika är bara en försmak av vad som kan inträffa inom en generation. Oavsett om det blir islamistiska eller liberala regeringar i regionen, så kan inte de grundläggande sociala problemen lösas inom ramen för det existerande socioekonomiska systemet. Följden kommer att bli en massmigration till närliggande områden som inte i lika hög grad drabbas av problemen, oavsett hur pass främlingsfientligt styret i dessa näraliggande regioner är.

Ett exempel på en sådan utveckling kan det Västromerska rikets fall sägas ha varit.

En sådan migration kan gå fredligt eller våldsamt till. Förekomsten av nationella politiska eliter garanterar att en sådan utveckling kommer bli våldsam. Historien är full av exempel, från Honorius till Khadaffi, på ledare som genom hårda åtgärder mot vissa grupper provocerar fram ett hårdare motstånd och därför ser sina politiska projekt gå upp i aska.

När vi upplever tekniska problem, så beror det oftast på att dessa problem orsakats av andra problem, som i sin tur orsakats av andra problem. Problemet med främlingsfientlighet beror på ekonomisk otrygghet. Ekonomisk otrygghet kan orsakas på politisk väg, eller på resursmässig väg.

I dagens läge är makthavarna låsta inne i ett samhällssystem som premierar höga tillväxtsiffror framför allt annat. Detta kommer inte att förändras vare sig om moderater, socialdemokrater, miljöpartister eller nazister sitter vid makten. Utan förekomsten av starka gräsrotsrörelser så kan inga långtgående nödvändiga social förändringar inträffa.

Det finns inga nationella eller politiska lösningar längre. Det enda sättet för oss alla att kunna vända världens utveckling är att bygga upp ett internationellt gräsrotsnätverk av forskare och aktivister vilka tillsammans hjälps åt att bygga upp ett socialt och ekologiskt hållbart globalt samhälle.

/Enrique

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: