The European Organisation for Sustainability

Den viktigaste politiska frågan för allmänheten i Sverige är jobben, och det är förståeligt. I ett modernt samhälle med långtgående centralisering av kontrollen över resurserna i händer på företag och offentliga institutioner så är människor beroende av att ha en sysselsättning för att få ta del av de resurser som de av bekvämlighet och överlevnadsvilja lagt i händerna på andra att sköta.

 

Ofta tänker vi oss att ett sådant sätt att anordna resurshanteringen är det naturliga och rationella. Därav följer också att människor måste “stimuleras” att arbeta så mycket som möjligt, för att tillverka produkter och reklam som får människor att vilja konsumera mer och känna ett socialt tvång av att konsumera. Allt detta skulle givetvis kunna fungera på lång sikt ifall vi levde i en värld med oändliga resurser.

Att bry sig om resurshanteringen handlar inte bara om rent empatiska argument (djur med våta ögon), utan också om faktorer som inverkar på människors långsiktiga förmåga att leva i värdighet på Jorden (ett tillstånd som redan idag alltför få människor åtnjuter, trots att de skulle kunna njuta av det).

Tommy Waidelich, Anders Borg och andra politiker i Sverige är möjligen människor som verkligen bryr sig om det bästa för landet och kanske även om det bästa för människorna som bor inom Sveriges gränser. Problemet är bara att de definierar landets behov efter den internationella produktionsordning i vilken Sverige är en del i periferin av.

Även om vi skulle säga att de var internationalister, så upphör den makt de eventuellt har utanför rikets gränser. Även innanför rikets gränser har den offentliga makten eroderats. “Government” har ersatts av “governance” i ökande och ökande utsträckning.

“Governance” är en term som innebär att företag, lobbyorganisationer, regionala och överstatliga institutioner samt andra ickestatliga organ får en allt större makt över samhällets utveckling, till och med i politiskt hänseende. Det är en del av den (ekonomiska) globalisering som vi upplever idag.

Det är egentligen rätt lustigt. Klimatförändringen behandlas i media som ett fenomen som kan vändas ifall vi släcker glödlampor eller planterar blommor, medan den ekonomiska globaliseringen, som definitivt är ett projekt som dirigeras av mäktiga institutioner (WTO, G20-gruppen, IMF, Världsbanken) behandlas som ett ohejdbart naturfenomen som människor bara har att anpassa sig till (nu implicerar jag inte att globalisering i sig skulle vara dåligt, utan att det behandlas i media som en process oberoende av människor).

Sanningen är att denna bedrägliga frihet, detta “ekologiska oberoende” som en stor del av mänskligheten idag åtnjuter är en bräcklig illusion som bygger på absolut ekonomiskt beroende. Ett absolut beroende av elbolag, kommunala eller privata vattenbolag, vägbolag, centraliserade elnät, import och export av basförnödenheter och basprodukter vilket gör alla människor beroende av varandra globalt på ett sätt som samtidigt gör att ingen kan nå ett oberoende och gå före mot en hållbar utan att skada sin egen levnadsstandard.

Just därför ligger framtiden inte i den politiska processen. I regionalt hänseende kanske mäktiga länder och områden styrda av federala regeringar kan inverka på mänsklighetens framtid idag, men klockan tickar och utvecklingstrenden rör sig mot svaga federala strukturer som är ägnade att försvara juridiska personers rättigheter framför rättigheterna hos människor av kött och blod.

Om 2000-talet inte ska bli början på en mörk tidsålder där människor tvingas slåss om krympande resurser för att gynna krigsherrar och de politiska fanatiker som tenderar att ta över då mänskligt liv slås sönder, så måste den rörelse som ska bli till för att rädda världen:

I. Vara Världsomspännande

II. Ha en vision som involverar en lösning av grundproblematiken, nämligen att vår tillvaro och våra samhällen är uppbyggda kring överexploatering.

III. Garantera alla människor inflytande över deras liv och deras samhällen på ett sätt som är engagerande utan att vara tvingande.

IV. Vara uppbyggd på vetenskaplig metodik.

V. Vara uppbyggd på respekt för livet.

VI. Byggas upp underifrån och inspirera människor att organisera sig.

Jorden är ett land, mänskligheten ett folk. Det finns en öppen väg framåt, och den vägen vill de som engagerat sig i EOS börja utforska. Vi kräver inte att bli åtlydda, det enda vi vill är att få möjlighet att skapa.

Vi möts på Earth Day!

Enrique

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: