The European Organisation for Sustainability

Detta citat från kurtisanen och kulturmänniskan Madame de Pompadour uttrycktes några år före den Franska Revolutionen. Citatet uttrycker i sig den blandning av uppgivenhet och ansvarslöshet som kännetecknade den aristokratiska elitens inställning till de förändrade förhållandena i samhället. En liknande inställning tycks dominera idag, både bland makthavare och småhandlare. Under perioder av stor turbulens på aktiemarknaden kan stora klipp lätt åstadkommas, i synnerhet om EU’s medlemsstater går in och betalar kalaset med skattepengar. Eftersom de lösningar till dagens kris som hittills genomförts mer har handlat om att pumpa ut vatten ur det sjunkande skeppet snarare än om att reparera fartygets motor (eller införskaffa en ny och modernare) så har inga grundläggande åtgärder genomförts mot problemens orsaker.

I slutändan blir det en karusell av ständigt ökande mängder skulder som skyfflas runt inne i systemet, allt i desperata försök att skjuta upp en krasch som blir mer och mer oundviklig för varje räddningsåtgärd. Frågan är bara om makthavarna är smartare än Marie-Antoinette, som enligt vissa belackare lär ha frågat sig varför de svältande parisborna inte åt bakelser istället för bröd. Nu lär hon faktiskt inte ha sagt något så dumt, men bonusar till chefer för krisdrabbade företag och banker sticker onekligen i ögonen.

Nu har Papandreou-kabinettet i Grekland, hårt ansatt av folkligt missnöje, hot om nyval och ekonomisk kollaps lovat att hålla en folkomröstning om EU’s stödpaket. En liknande folkomröstning hölls för ett tag sedan i Island, då inte om ett stödpaket från EU utan om en IMF-plan för att hantera Islands skulder. De isländska väljarna sade nej till planen, troligtvis inspirerade av de fantastiska effekter som internationella organs föreslagna strukturreformer haft på olika håll i Tredje Världen på 90-talet.

Finns det någon här som tror att det grekiska elektoratet kommer att rösta ja till planen?

När planen avvisas av de grekiska väljarna så kommer det att bli en smärre ekonomisk jordbävning. Detta skulle vara ett nog stort problem om det inte vore för att Italien har samma problematik som Grekland, för att hela världsekonomin just nu har problem med växande skuldberg och för att världens största ekonomi – USA – håller på att lamslås av rent politiska motsättningar under en period av lågkonjunktur/svag återhämtning. Lägg till en annalkande ekologisk världskris och det står klart att det ledarskapsgarnityr som idag styr världen inte är förmöget att ta ansvar ens för sig självt, eller har verktygen till förfogande för att kunna garantera en god framtid åt världens människor.

Det måste vara upp till medborgarna själva att organisera sig, utveckla ett alternativ och tillsammans arbeta för att rädda världen.

Glöm för all del inte att dyka upp imorgon om du bor i Umeå —>

End of Suburbia, Filmvisning, Diskussion

Med vänliga hälsningar

/Enrique

Leave a comment