The European Organisation for Sustainability

Archive for November, 2011

Evenemanget den 30/11

Evenemanget den 30 i elfte får betecknas som lyckat.

Vi testade ett helt nytt upplägg idag, där publiken fick diskutera kring ett papper med frågor som handlar om synen (både deras egen och deras uppfattning om andras) syn på hållbarhet, tillväxt, vetenskap, framtidens samhälle och andra frågor.  Det kom tillräckligt många gäster för att vi skulle kunna bilda två diskussionsgrupper, där två EOS-medlemmar också ingick för att om nödvändigt stimulera samtalet. Det visade sig att det inte var nödvändigt. Vi avhandlade frågor om hållbarhet och planerar att använda evenemanget som utgångspunkt för en studiecirkel nästa år som ska handla om boken “The Design” (skriven av dr Andrew Wallace och andra EOS-styrelsemedlemmar).

Nästa EOS-möte hålls Torsdag den 7e i 12e på Café Station kl 11.30, innan vetenskapslunchen. Tanken är att vi ska avhandla studiecirkelplanerna (och algerna) där.

Ute i den stora världen verkar de mörka molnen dra sig över Mellanöstern. En kvalificerad gissning skulle vara att det kan bli ett unilateralt israeliskt angrepp mot Iran, eventuellt stött av USA eller med USA’s goda vilja. Detta kommer förstås att leda till demonstrationer av varierande orsak. Det som vi får hoppas på är att det inte blir ett regionalt storkrig av hela affären, eftersom det skulle försvåra det nödvändiga arbetet med att rädda världen ännu mer. Överlag är det lite grann svårt att begripa den där fixeringen vid Mellanöstern som folk tycks ha överlag.

Att stater bryr sig om världens – under lång tid – energirikaste region är förståeligt. Men att vanliga människor blir så uppretade över Israel och Palestina när exempelvis Liberia, Darfur, Ogaden och Kongo är exempel på betydligt blodigare konflikter är bara tragiskt. Dessutom känns det bara meningslöst att ondgöra sig över den ena eller andra sidans neslighet. Visst, båda sidor har begått hemska handlingar, men frågan borde inte vara vem som är ondast utan snarare hur vi ska kunna lösa framtidens problem – och undvika ännu värre konflikter över sinande resurser i framtiden.

Enrique

Advertisements

EOS-möte och världen fortsätter

Idag har vi haft ett EOS-möte där vi diskuterat Andrew’s roll för EOS och varför han som ordförande för huvudorganisationen inte direkt involverar sig i lokalgruppen. Vårt system är holoniskt, vilket innebär att varje lokalgrupp är autonom samtidigt som den är en del av ett större nätverk med ett gemensamt mål (“rädda världen”). Så lång tid som lokalgrupperna strävar efter att uppfylla målen och också stödja våra etiska riktlinjer så får den gruppen göra vad den vill. Vi diskuterade evenemanget den 30e november, som vi planerar ska bli ett seminarium, samt studiecirklar och workshopverksamhet nästa år.

Idag är också dagen då protesterna i Syrien blev till ett inbördeskrig. Förhoppningsvis eskalerar detta inte till ett storkrig där Israel, Iran, Turkiet, Saudiarabien, USA eller några andra involverar sig. Den arabiska våren är just en sådan händelse som triggats av ekonomiska faktorer, och då ekologiska faktorer i framtiden i allt högre utsträckning kommer att determinera ekonomiska faktorer kommer denna sorts händelser att öka. Även om de arabiska staterna inte utvecklas till islamistiska diktaturer är det fortfarande stor risk för instabilitet då grundorsaken till problemen, det vill säga priserna på mat, kvarstår.

Det är också dagen då Thrive letade sig in på internet och världen med ens blev något dummare.

Jag ser faktiskt på eländet i detta nu, eller tja… skedserverar mig det. Det kan verka nedbrytande på hjärnan att se det i alltför omfattande portioner. Jag måste säga att början är bra, där Foster Gamble påtalar bristerna med det nuvarande systemet och hur det misslyckas med att skapa en värld där alla människor kan nyttja de egenskaper som de begåvats med tillfullo. Men från den punkten sjunker senare dokumentären som en sten. En så pass enkel sak som inkluderandet av David Icke och Nassim Haramein garanterar säkert i sig att tittaren får en dos konspiratorisk snabbmat.

Det som Thrive tycks gå ut på är följande hypotes:

A: Det är fel på Världen idag

B: Energibolagen förtrycker kunskap om alternativ energi

C: Energibolagen kontrolleras av nån slags konspiratorisk bankbaserad världsregering

D: Utomjordingar skapade vår civilisation

E: De kommer att ge oss fri energi

Förhoppningsvis har den konspirationsteoretiska rörelsen idag nått i stort sett den bredd och den publik som teoretiskt kan lockas av deras budskap. Thrive kan om vi har tur kanske bara dra anhängare från andra konspirationsrörelser. Om vi har otur kan Thrive locka över människor som idag inte ännu infekterats av den där typen av tänkande. Konspirationsteorier har mycket gemensamt med religion, och bygger på avståndstagande från den postmoderna, fragmentariserade världsbild som vi matas i via media och våra alienerande storstäder. Alla civilisationer i historien har byggt på en stor berättelse, vilken förklarar normer, värderingar, världen och individens plats i samhället.

Utom vår.

Detta har gett en plats för alternativa förklaringsmodeller, vilka är fientligt inställda till den nuvarande världsordningen, både från ett progressivt perspektiv (som exempelvis Thrive delvis ger uttryck för) och från ett reaktionärt perspektiv (som Alex Jones eller mer klassiskt antisemitiska konspirationsmodeller ger uttryck för). Gemensamt för dessa modeller är att de oftast skapar passivitet och en känsla av uppgivenhet och apati, då de överdriver makthavarnas inflytande eller skapar helt nya osynliga makthavare som inte finns.

Det är väldigt viktigt att alltid vara kritiskt inställd till makthavare. Men sen när blev en kritisk inställning lika med acceptans av UFO-teorier, snömän, Arkaim, sjunkna kontinenter, Vril, vaccinationshysteri och survivalism? Dessa tankesystem är inga väckarklockor och distraherar allmänheten från verkliga frågor. Lyckligtvis är konspiratisterna sällan framgångsrika med att vinna politisk makt, då deras teorier oftast är så förvirrande att de snarast skrämmer eller när de är som mest effektiva gör allmänheten apatisk. De flesta organiserade konspirationsteoretiker tycks dessutom vara rätt nöjda med den roll som självutnämnda martyrer eller sanningssägare som de har.

Det har dock hänt några gånger att grupper som influerats av konspirationsteorier har vunnit makten i länder. I några fall har det lett till folkmord.

Det är min uppfattning att orsakerna till varför konspirationsteorier uppstår måste diskuteras, och att vi måste konfrontera konspirationsteoretiker på ett respektfullt sätt (nu talar jag inte om sådana som David Icke utan om helt vanliga människor i din närhet som har en fallenhet för sådana teorier).

Jag ska troligen publicera en recension av Thrive sedan på den här bloggen. Detta beror inte på att jag på något sätt stödjer de galenskaper som de formulerar, men eftersom att Thrive troligtvis blir nästa internetfluga kan det vara bra med en kritisk recension av filmen. Förhoppningsvis kan den övertala några individer att inte göda Foster Gamble’s konton.

/Enrique

Problemet med den politiska vägen

Ofta påstås det att politiken inte uttrycker vad majoriteten anser att den bör uttrycka. Detta stämmer i viss mån. Politiker påverkas ofta av företag, banker, utländsk makt och intressegrupper, och även av egna politiska och personliga intressen. I vissa länder så råder auktoritära styrelseformer där små minoritetsgrupper tagit över makten och exploaterar samhällets tillgångar genom staten. I andra stater så har multinationella företag ett så stort inflytande att de i praktiken har mer makt över landet utveckling än politikerna. Ändå är det kanske så att ett av våra problem är att makten ibland uttrycker folkviljan – åtminstone när maktens vilja och folkets vilja sammanfaller i synen på vilket samhälle vi ska ha idag.

Den politiska vägen som rörelser som EOS kan ta är antingen att med hjälp av aktivism eller lobbyism påverka makthavare att “agera”, eller att själva bilda ett politiskt parti och gå in i politiken. Nu säger vi inte att en dialog med makthavare är något som vi ska undvika. Däremot så bör vi inte överlåta initiativet till makthavarna.

Sanningen är ju att de flesta människor i Sverige, och även i större delen av Europa, är relativt nöjda med det samhällssystem som vi har idag.

Om de inte var det, så skulle de protestera i betydligt större utsträckning, och de politiska och militära makthavarna skulle vara tvungna att antingen kompromissa eller att (om deras vitala intressen är hotade) slå ner protesterna med våld. Det finns också en inneboende tröghet i representativa demokratiska system. I diktaturer som Egypten, Libyen, Syrien och Tunisien, så uppstår missnöje ofta omedelbart och får effekterna att det politiska systemet helt eller delvis kollapsar. I representativa system så är det snarare företrädarna än systemet som byts ut. Även om en regering förlorar i popularitet på grund av dåliga beslut, otur eller förändring i folks preferenser, så finns det en inbyggd ventil som är framskjuten i tid. Denna ventil kallas för “val” och äger rum med några års mellanrum.

I en representativ demokrati brukar etablerade partier efter ett tag skapa ett oligopolsystem i det nationella parlamentet, både genom att låta bli att debattera med exempelvis småpartier utanför parlamentet, genom att dra åt sig problemformuleringsinitiativet och genom att dominera i mediatid (när såg vi senast exempelvis Piratpartiets, Feministiskt Initiativs eller Aktiv Demokratis interna konferenser sändas på SVT?). Därmed så minimeras den mängd information om alternativ som väljarna kan ta åt sig. Stora partier brukar dessutom ha många medlemmar, vilka kan utföra fotarbete för att driva partiets kontakter med allmänheten. Därmed tenderar väljarströmmar under val att röra sig mellan partier som redan är representerade i beslutande församlingar, och inte från partier som är representerade till partier utanför parlamenten. Det finns exempel på undantag som bekräftar regeln, och det är exempelvis Italien och Venezuela under 1990-talet, vilka båda genomgick svåra interna politiska motsättningar och där de etablerade partierna definitivt inte längre representerade vad väljarna ville ha (och hela det politiska systemet blivit diskrediterat). Trots dessa exempel brukar exempelvis en socialdemokratisk regerings fall leda till en konservativ eller liberal regerings uppgång, och vice versa, även om väljarna egentligen inte vill ha den politik som oppositionen står för, utan mest röstar för att bestraffa regeringen.

Detta beror på att de två eller tre dominerande partierna i en typisk, stabil representativ demokrati tenderar att stå nära varandra när det gäller åsikter. Dessa åsikter tenderar också att sammanfalla med befolkningens bild av verkligheten, det vill säga deras ekonomiska, sociala och trygghetsmässiga miljö. Folk röstar ju vanligtvis inte på partier som de känner inte företräder deras intressen eller värderingar. Därmed så tenderar de partier som kommer upp i en representativ demokrati att någorlunda väl överensstämma med folks uppfattning om läget i samhället och med folks värderingar.

Ett politiskt parti kan därmed inte genomföra beslut som är nödvändiga på lång sikt men som skulle innebära en revidering av det socioekonomiska system som vi har idag, eftersom att väljare tenderar att eftersträva lugn och trygghet och skyr politiska förändringar om de inte upplever alternativen som mer skrämmande. Därmed kommer väljarna mest troligt att bestraffa ett parti som vågar kritisera grunderna för dagens tillväxtsystem och dessutom förespråkar otestade alternativ.

Nyckeln till en förändring, utifrån EOS analys ligger i att förändra människors preferenser för att förskjuta den politiska mittpunkten i samhället mot ett mer avslappnat förhållande till alternativa socioekonomiska system. Vissa rörelser försöker förändra dessa preferenser genom folkbildning eller kulturell aktivism. Detta är dock inte nog. Vi måste bygga upp parallella nätverk som har kapacitet att producera egen el, egen mat och andra basvaror, samtidigt som de kan ingå i och så småningom inkludera den större ekonomin. Denna modell finns utförligt beskriven här.

Med vänliga hälsningar

/Enrique
P.S ~ Glöm för all del inte det öppna mötet om ekologisk hållbarhet onsdagen den 30e november, kl 15.00 på UB 333, Universitetsbiblioteket, Umeå Universitet. Där ska vi diskutera strategier för att uppnå hållbarhet, och hur du och dina vänner lokalt kan organisera er för en levande framtid.

 

 

Romney… eller inte

Från ett rationellt perspektiv kan det tyckas som om Mitt Romney är republikanernas drömkandidat. Han står stabilt förankrad i mittfåran i amerikansk politik, har genomfört en hälsovårdsreform och har erfarenheter av att leda företag.

Det är ändå inte sannolikt att han blir republikanernas kandidat.

Varför inte?

Därför att det Republikanska partiet idag har rört sig väldigt mycket åt höger, en tendens som började redan på åttiotalet (Moral Majority), intensifierades under 90-talet (Milisrörelsen, den Republikanska Revolutionen) och idag till synes har nått vägs ände (Tepartyrörelsen). Dessutom är amerikanska väljare generellt sett väldigt avogt inställda till “etablissemangskandidater”. I Sverige, och i stora delar av Europa, så stödjer väljarna ofta de politiker och makthavare som media vill att väljarna ska stödja. I USA är det tvärtom, och det har hänt att väljare i primärval väljer bort den kandidat som media och partietablissemang i början korat.

År 2007 så trodde de flesta bedömare att valet år 2008 skulle stå mellan Clinton och Giuliani, men det blev till slut mellan McCain och Obama.

Idag tror de flesta att Mitt Romney med största säkerhet kommer att bli GOP’s kandidat. Vad de inte tänker på är att Independents oftast inte röstar i primärval, vilket innebär att Romney missgynnas i relation till Gingrich, Cain, Perry och resten av gänget. Han kan ju förstås bli vald, men i förhållande till GOP som väljardemografi står han till vänster. Och GOP är inte förlåtande mot vänsterkandidater, samtidigt som antietablissemangskandidater gynnas av ekonomiskt dåliga tider generellt.

Nu är det så att vi rör oss mot en fortsättning av lågkonjunkturen för överskådlig framtid, då världens kapacitet att tillgodose den epxonentiella tillväxten försvagas för varje år. Därmed kan vi komma att få se en global tendens mot ökad polarisering, mer och mer extrema lösningar och mer och mer extrema rörelser, för att gynna enskilda särintressen eller bevara ett system som inte går att bevara. Så att vem som än vinner presidentvalet 2012 spelar en mindre roll i sammanhanget.

 

En lyckad konferens

Medan Europas ledare tigger – och får kalla handenför penningstöd för EFSF, så har idag en annan internationell konferens hållits, där delegater från USA, Sverige och Kanada deltagit. Medan dess att destruktiva krafter bryter ner den gamla världen, så har de krafter som vill bygga upp en hållbar framtid firat en framgång. Inga regeringar eller företag sponsrade denna konferens, inte heller har den idag hamnat i några tidningar, vare sig på förstasidorna eller som notis.

Om den kan bli början till något nytt, till en ny framtid för mänskligheten, kommer den dock att hamna i framtidens historieundervisning.

 

 

 

Dessa var de organisationer som aktivt deltog i konferensen:

Atlas Initiative Group (AIG)

European/Earth Organisation for Sustainability (EOS)

New Z-land Project (NZP)

Samarbetsorganisationen som dessa rörelser möttes inom ramen för kallas för the Technate, men skall möjligen byta namn till the Technate Consortium. Det är en paraplyförening som samlar organisationer vilka strävar efter en ekologiskt och socialt hållbar framtid. Idag, den femte november 2011, så samlades vi för vår första konferens någonsin, och samtliga delegater lämnade konferensen i ett ytterst gott humör. Teknatet är inte en centraliserad struktur, utan ett organiskt nätverk som administrerar resurser och tjänar som informationsbas för medlemsorganisationerna. Organisationerna som deltar måste dela långsiktiga målsättningar och värderingar, men har samtidigt autonomi inom ramen för nätverket.

Konferensens resultat var att de deltagande organisationerna beslutade sig för att fördjupa samarbetet inom teknatet, inom tre områden.

Först och främst ska gemensamma konferenser hållas fyra gånger per år, var tredje månad. Där skall organisationerna kunna dela med sig av sin utveckling, sprida nyheter och utarbeta strategier.

För det andra ska ett utkast till en konstitution presenteras för samtliga organisationer inom nätverket. Denna konstitution kommer mest troligt att vara baserad på N.E.T-konstitutionen från 2009.

För det tredje ska mest troligt en styrelse tillsättas för Teknatet, vilken skall ha i uppgift att koordinera administrativ verksamhet och hjälpa medlemsorganisationer samarbeta med varandra på ett effektivare sätt.

Nästa möte har preliminärt bestämts till den 21a januari 2012, och då ska vi förhoppningsvis bjuda med alla tio organisationer som ingår i nätverket så vi har ett quorum. Fram tills slutet av nästa år skall förhoppningsvis konstitutionen vara införd och ratificerad, och en ny styrelse för hela nätverket ska då kunna tillträda vid årsskiftet 2012-2013. Innan nästa konferens ska vi dels ha bestämt tid (det lutar åt klockan fem på eftermiddagen centraleuropeisk tid), och dels ha funnit en bättre klient än Skype.

Med vänliga hälsningar

/Enrique

 

 

 

Blir det ens en omröstning?

Nu verkar det som om den grekiska regeringen tänker sparka Papandreou, vilket i det här läget antingen kan lägga locket på situationen eller förvärra den väsentligt. Trots att omröstningen är ogillad av internationella aktörer så finns det en annan aktör med i spelet, och det är den grekiska allmänheten. En folkomröstning, oavsett med nej eller ja, skulle ha kunnat legitimera det stålbad som väntar Grekland, oavsett vad. I ett läge där den utlovade folkomröstningen inte blir av så kommer de grekiska politiska makthavarna att betraktas som (ännu mer) antidemokratiska av folket.

Det har redan förekommit omfattande upplopp i Grekland i år, och avskedandet av militärledningen visar att de grekiska politiska makthavarna inte heller litar på den militära makten. Civilt, socialt och ekonomiskt kaos i ett Grekland som slits loss från Eurozonen är inte ett stabilt scenario, i synnerhet inte som Grekland är geografiskt närbeläget till Nordafrika och Mellanöstern, regioner som själva genomgår en slags kris just nu. Detta kan innebära en försvagning av EU’s sydöstra gränser, och därmed är detta inget som de politiska ledarna i Frankrike och Tyskland kan ignorera.

I detta läge, då Papandreou redan lanserat folkomröstningspaketet så är det inte särdeles strategiskt att stoppa in kaninen i hatten igen, oavsett om Papandreou får sparken eller inte.

Med vänliga hälsningar

/Enrique

Förändrat klimat kräver förändrat samhälle

EOS tror att det är ett strategiskt misstag att överfokusera på klimatförändringarna så till den grad att andra ekologiska problem ignoreras.

Nu säger vi inte att klimatförändringarna är ett marginellt hot. Inom ett århundrade så kommer klimatet att vara förändrat, och därmed människans livsförutsättningar på Jorden. De åtgärder som diskuteras måste genomföras, och helst genomföras igår.

Vad vi däremot säger är att klimatförändringarna är ett symptom på ett större problem, liksom nedskräpning av havet, kemikalier, ödelagda ekosystem och monokulturer. Detta större problem är att mänskligheten idag konfiskerat 133% av Jordens förnyelsekapacitet (och nyttjar mer och mer för varje år). Ifall vår civilisation bara fokuserar på ett av symptomen, så låter vi sjukdomen fortsätta härja. Dessutom ger det för allmänheten ett intryck att allt är frid och fröjd på de andra fronterna.

Denna alarmism kan också ha en passiviserande funktion.

En typisk dokumentär på exempelvis K-kanalen brukar börja med att i apokalyptiska tonfall beskriva Jordens nära förestående undergång till följd av smältande glaciärer, utdöende isbjörnar, ökenexpansion och fler naturkatastrofer. Sedan avslutar den dock med att beskriva hur FN, stater och privata företag tillsammans arbetar för att förhindra undergången och rädda mänskligheten. Det finns inte riktigt någon maktanalys eller någon kritik mot den civilisation som orsakat krisen i den diskursen, utan istället är det en diskurs om en “halv-full värld” där vi löper risk att gå under men där “hjältar” ska inspirera oss att konsumera på ett vettigare sätt och bygga våra egna små trädgårdar bakom tomten.

Den diskursen ignorerar i stort sett det faktum att samma organisationer försöker få människor att konsumera mer, genom att exempelvis sätta trender, bedriva marknadsföring, tillverka produkter som är syftade till att snabbt kunna ersättas, hitta nya marknader och helt enkelt upprätthålla det exponentiella tillväxtsystem som till en början orsakat problemen.

Nu kommer kritikerna att påstå att ett samhälle som inte bygger på exponentiell tillväxt kommer att innebära att dess innebyggare lever på en låg social nivå där de syr sina egna kläder, odlar sin egen mat och dör av sin första lunginflammation. Dessa förespråkare för det innevarande status quo väljer dock oftast att ignorera varför tre miljarder människor redan lever under oacceptabla förhållanden, med en miljard som lever under 1,25 dollar om dagen. Trots att världen idag producerar mer mat än det finns människor så finns det fortfarande hundratals och åter hundratals miljoner som är undernärda.

Sanningen är den att det finns en möjlighet att tillsammans hantera resurserna på ett sätt som samtidigt garanterar att alla människor lever ett gott liv, och att världens ekosystem och biokapacitet kan bevaras för framtida generationer. Denna modell bygger på en väldigt enkel formel.

I. En kontinuerlig beräkning av Jordens produktionskapacitet inom ramen för dess biologiska gränser.

II. Alla människor får äga en andel av sagda produktionskapacitet.

III. Människorna allokerar sin andel till vad de vill konsumera.

IV. Samhället producerar det som människorna vill konsumera.

Denna modell är förstås betydligt mer komplex, och vi påstår ingalunda att den i dagsläget kan införas eftersom det ännu inte skett några mer uttömmande experiment. Vad den skulle innebära är dock ett slut på konsumtionshets, en garanterad minimiinkomst för alla människor, radikalt sänkt arbetstid och ett mänskligare samhälle. Om ni vill förkovra er mer i detta arbete rekommenderas följande artiklar. Detta är dock inget som kan införas imorgon, utan som organiskt måste växa fram inom dagens samhälle och utvecklas under sina egna villkor.

Vi kan visst rädda världen, men då måste vi sluta tro att vi kan fortsätta som idag under all framtid.

Med vänliga hälsningar

/Enrique