The European Organisation for Sustainability

Är folkrörelsernas tid över?

Eftersom högervänsterdualismen är så prevalent i vår kultur (trots att det egentligen idag inte finns någon större skillnad mellan blocken än att vänstern mer ovilligt monterar ner trygghetssystemen för samhällets svaga) så är det indikativt när båda sidor narrativt beskriver den sociala utvecklingen på samma sätt – de gamla traditionella folkrörelsernas tid är förbi.

“Högern” ser detta som en triumf för liberalismen och individualismen, och föreställer sig 2000-talet som individens och liberalismens århundrade. Deras vision kommer snart visa sig i praktiken vara en mardröm. Ingen tidsanda upprepar sig, och liberalismens århundrade varade i stort sett under åren 1815-1914 (och var en fortsättning på upplysningstidens århundrade 1713-1815). Vissa debattörer ser rentav vår tid som “historiens slut” då den liberala demokratin byggd på tillväxt kommer att vara för all framtid. Dagens samhälle är kort och gott idealsamhället.

“Vänstern” å andra sidan ser en hoppingivande framtid dels i proteströrelserna under perioden 1995-2005 och nu senast i Occupy Wall Street, och menar att dagens proteströrelser snarare är lösa nätverk som arbetar med sakfrågor än stelbenta centraliserade organisationer som utgår från ideologisk dogmatik.  Dessa rörelser har fördelen att vara mer flexibla och anpassningsbara.

Samtidigt kan ATTAC, Greenpeace och även OWS inte på lång sikt påstås utgöra ett alternativ mot den nuvarande världsordningen. Det som de kan göra är att kräva reformer på sakområden. De saknar en stark ideologisk grund och en alternativ vision för världen vilken kan ena deras medlemmar. Direkt delar av dessa rörelser utvecklar sådana tendenser är tendenserna antingen impotenta (neomarxistisk postmodernism, postkolonial diskurs) eller idealistiskt orealistiska (parecon, gift economics).

Dessa rörelser är antingen så timida att de inte på allvar utmanar makten (exempelvis att de kräver “ansvarsfull tillväxt” istället för ett balanserat ekologiskt konto), eller så pass radikala att deras krav egentligen mer tjänar estetiska än reella krav (gift economics, anarkoprimitivism). De grupper som idag har tolkningsföreträde älskar tanken på en opposition som anser att vi måste basera framtidens samhälle på “kärlek isället för teknik”, att vi ska ha “kramar istället för pengar” och att vi ska basera alla ekonomiska transaktioner på presenter. Miljöpartiet är egentligen ett typexempel, då de rört sig från “flummodellen” till “ansvarsmodellen” (som egentligen kan beskrivas som flummodell version 2).

Den värsta typen av modern rörelser är “naminsamlingsorganisationer”, vilka bygger på “minsta gemensamma nämnare”-idén. De har ingen ideologisk kärna, inga egentliga visioner

Däremot vill nästan ingen återgå till den rörelsemodell som fanns under 1900-talet, med centraliserade strukturer, ideologiska dogmer som påverkar varje sakfråga, fraktionsstrider och kvantitetsbaserade rörelser där medlemmarna ofta saknar personligt ansvar och alieneras från rörelsen.

EOS har utvecklat fram en tredje form av modell för hur en rörelse kan organiseras. Än så länge vet vi inte om huruvida den fungerar, men vi tror inte att de gamla modellerna är anpassade till vad som vi vill göra. Om vi vill bygga upp en bred, internationell folkrörelse för att inte bara genomföra opinionsbildning och folkbildning utan dessutom aktivt bygga upp ett nytt samhälle från grunden, måste vi testa en ny modell där alla medlemmar uppmuntras ta egna initiativ och själva bli sina ledare när det kommer till den nödvändiga omställningen mot en hållbar framtid.

Vår främsta inspirationskälla är naturen. Allt som finns i naturen är uppbyggt av små beståndsdelar som går ihop och formar större helheter. Dessa helheter i sin tur formar större helheter. Atomer bildar molekyler. Celler bildar organ. Organ bildar kroppar. Din hjärna behöver inte detaljstyra varenda cell i kroppen. Cellen är autonom men ingår i en harmonisk helhet. Därmed har vi format en struktur som ska bestå av autonoma grupper. Dessa grupper delar en gemensam värderingsgrund och en gemensam målsättning som bygger på upprättandet av en hållbar framtid. Våra autonoma grupper är fria, så lång tid de inte använder sig av våld eller avviker från målsättningarna, att använda vilka metoder de tror bäst kan leda till att målet nås.

Varenda autonom grupp ska välja två projektledare, vilka sänder in projektplaner och rapporter till nästa nivå i holarkin. Arbetet ska inte grundas på karismatiska eller åsiktsmässiga grunder, utan på den vetenskapliga metoden (Ockham’s rakblad, peer review, öppna och kontrollerade experiment).

Målet: Att rädda världen.

Inget parti, ingen rörelse har en realistisk väg för att skapa ett alternativ till dagens världsordning där 133% av Jordens förnyelsekapacitet nyttjas varje år. Vi i EOS hävdar inte heller att vi har svaret, men vi har en blueprint, och en väg för att kunna testa och korrigera vår design.

Enrique

P.S ~ Glöm inte ficklamporna 😛

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: