The European Organisation for Sustainability

EOS Horizon

Hej allihopa!

Jag vill be alla läsare om ursäkt för att det inte blivit några uppdateringar på sistone. Dels så var det tänkt att jag skulle trappa ner på denna blogg och låta en annan person ta över, men han kunde inte fullgöra det. Sedan har en väldig massa positivt hänt i mitt liv.

Jag kommer att uppdatera denna blogg framöver när det gäller mötestider, men huvuddelen av artiklarna kommer att postas på EOS Horizon. Med vänliga hälsningar, god jul och gott nytt år.





I will take the liberty to write this post in English, because of the interest this has generated throughout the Internet. Most Swedes and most citizens of fair Umea will forgive me, because most people around these areas can speak English. I also think it is important that as many as possible who are reading this message don’t misunderstand (or misrepresent) it.

I have personally met Jacque Fresco, during The Venus Project tour organised by TZM. EOS, while not a part of TZM, cooperated in organising their lecture in Stockholm. He is truly a fascinating person who is worth admiration – both for his unquestionable devotion to humanitarian ideals, his inflexibility in selling the integrity of his ideals and the rigorous work he has conducted during the course of soon to be forty years. It is amazing to think that a 96 year old man can inspire so many people in viewing the world in a different light.

The recent documentary, “Paradise or Oblivion”, is certainly helping to establish the brand of The Venus Project independently from TZM and also shows with clarity that TVP is not about conspiracy theories, religion or neo-spiritual beliefs.

Despite that the documentary in itself is pretty well-done, is short (merely 48 minutes in comparison with Future by Design, which was closer to two hours), I still believe that there are a few weaknesses that needs to be addressed in both the documentary and in The Venus Project. At the same time, it is basically saying the same things as Future by Design said a few years ago. In a sense, it is Future by Design, but with some more emphasis on the social issues. It is still very much an emphasis on the designs by Jacque Fresco, and while they are beautiful, science fiction imagery is not really serving to increase confidence amongst the masses.

Science vs Scientism

In many ways, TVP is a product not only of a man, but also of a particular period in time – the decades prior to the 1970s. It is evident in the architectural style predominant within TVP. But it is also evident in the high reliance on positivism and behaviourism, as well as in the top-down direction of the new civilisation that is proposed by Fresco. Nothing of this means that Fresco has bad intentions, but there are a few issues with these three points which need to be put into the limelight. I don’t say that these issues are damning TVP entirely into oblivion, and I am quite sure they can be corrected.

Positivism in this regard can really be called a form of scientism, a belief that science always hold the correct answers. While the scientific method is indeed the best avaliable method to reach conclusions, the proposed solution of TVP is painting it as a miracle cure that will solve every problem imaginable.  While the scientific method is the best to use to utilise information, it can only cope with the available information. Scientists and engineers can disagree, can have personal preferences and can combat for status (just look at the Bone Wars).

The image TVP portrays is that all issues will be solved with the application of science to society. It is true that it can decrease or eliminate many problems, but it is a statement of faith that it will solve all problems. And science should never be a faith. Science means that nothing is really ever proven beyond any doubt (except for in the field of mathematics, where you cannot doubt that 2+2=4). This faith that TVP will make the deserts bloom, create cities in the sea and eliminate all social problems is a part of what I personally believe is holding TVP back. In the early 20th century, many more people could have flocked to that message, but in our day and age when we all know what demagogues who claimed to hold all the answers could cause, people in general are wary of such positive messages (even though Fresco would never approve murdering anyone in the name of his ideology).

Another beef is behaviourism, the school of psychology which was predominant until the 1970s. It claims that all human behaviours are primarily governed by the environment. While it is undoubtly true that the environment is a big factor in human progress, we cannot just put modern Swedes into a jungle and they will start becoming headhunters. Behaviours are shaped during a long time (in New Zealand for example, a lot of the avian species are living a big part of their lives on the ground, due to the fear of a large avian predator which has been extinct for 500 years), and nature also plays a part in this matter. TVP is not even commenting on the fact that the science of Psychology has moved forward with many new schools, and that very few psychologists today profess to be behaviourists.

The third matter is the matter of transition.

Even if we assume that the kind of RBE advocated by TVP is able to solve all major problems, we still would need to transform the entire infrastructure of the planet to reach that point. It is a gargantuan undertaking to build systems to transfer resources, to utilise resources, to build up structures and to save the environment, at the same time. It would be a project of a scope several thousands times the size of the Soviet Five Year Plans. The Venus Project talks very little about the political and infrastructural ramifications of these issues.

Rewind back to Stockholm again. One of the things the young and devoted zeitgeist activists in Stockholm wanted to hear was direction for transition, but all what TVP said was basically “spread these ideas”. I think it might have been related to miscommunication, but the main issue is not how amazing the design proposed by TVP is, but how a transition from here to there is made.

The complement of EOS

EOS is not professing to be a rival movement or to be better in any regard in TVP. Their success is something to be celebrated. At the same time, we feel that we would need a gradual transition plan from this current society into something that is socially and ecologically sustainable. Because of that, we have spent the majority of our research on building up a model for a transition process. We know that TVP too is planning to acquire the funds to make an own community, but it doesn’t seem like the thought that their community might not work have struck their minds. Our hypothetical communities will not only be stepping stones towards a sustainable system, but also testing grounds to see where we have done it wrong. That is not a display of low self-esteem, but a display of the scientific method and basic humility.

The main issue of our age is not to define a better final product, but to start to undergo the process towards a more sustainable and just society. That process cannot be dictated from above by politicians or scientists or designers. It can only come through the emergent efforts of thousands if not millions of autonomous groups consisting of ordinary fellow citizens who together are employing the scientific method to improve their own lives and to step by step learn by their mistakes to build a new form of society. This society is not the intellectual property of some genius or some organisation, but will be born out of the concerted constructive efforts of the masses.


P.S ~ If you want to help to advance this process and are living in Umea, you could join one or two Facebook groups set up to advance the cause of the construction of a future community in Norrland.

Innan jag börjar skriva detta inlägg måste jag etablera att jag inte tar ställning för The Venus Project eller The Zeitgeist Movement, och att hyser en otrolig respekt för många av de zeitgeistaktivister som jag mött, vilka ha en genuin kärlek till mänskligheten och till mänsklighetens framtid. Samtidigt har jag tidigare inte stuckit under stolen med att TZM’s tillblivelse och metoder för att genomföra en förändring har varit problematiska, och att själva rörelsen i sin struktur är problematisk. Vissa saker går inte att undvika, som exempelvis ifrågasättanden från media, men det går att undvika sådana katastrofer som Mallette’s nedlagda föredrag i Örnsköldsvik och Umeå med en bättre översikt och självkontroll inom rörelsen.

The Venus Project har, med hjälp av huvudsakligen avhoppade aktivister från The Zeitgeist Movement, etablerat en egen omloppsbana av aktivister. En av dessa har lagt upp följande video vilken kan vara ett bra underlag för diskussion om ämnet.

Dessa problem som denne aktivist listar upp är en orsak till varför TZM som rörelse inte kunnat nyttja sin potential fullt ut.

Problemet tror jag inte är så mycket personen Peter Joseph som det faktum att väldigt många av medlemmarna har vilt divergerande uppfattningar om vad som krävs för att rädda världen. Det finns, går det att säga, tre fraktioner inom TZM som drar åt olika håll. Dels finns det en (mer klassiskt) teknokratisk fraktion som främst är fascinerad över teknikens appliceringar på en resursbaserad ekonomi, samt konceptet resursbaserad ekonomi i sig.  Dessa är de som vill bygga cirkelstäder. Sedan finns det foliehattar som dragits till rörelsen genom den första filmens budskap om 9/11-konspirationer och hemliga sällskap som styr världen. Dessa personer har oftast ingen strategi för att nå ut, annat än att “sprida budskapet” om den ondskefulla världsordningen och de “nefariska” (sic ;P) krafter som styr den och skapar kriser för att skaffa makt. Den tredje fraktionen utgörs mer av de individer som söker efter andlig helhet, gemenskap och att nå ett slags spirituellt uppvaknande. De kan vara allting ifrån ungdomar som är nyfikna på andlighet till gatupredikanter som talar om regnbågsdelfinens ankomst från Plejaderna.

Dessa tre fraktioner ansluter sig i kölvattnet till TZM och influerar lokala medlemskapitel, vilket leder till en spretig rörelse med ett otydligt budskap. Till och med ett “cause” som Occupy Wall Street är mer tydligt än en rörelse som på ett vagt, oklart och ambivalent sätt är emot vår materialistiska världsordning, förespråkar den vetenskapliga metoden som grund för en ny resursbaserad ekonomi, avfärdar konspirationsteorier offentligt medan medlemmarna delar ut DVD-skivor som innehåller filmer vilka innehåller konspirationsteorier, pratar om 2012 som ett andligt uppvaknande samtidigt som den avfärdar och inte avfärdar traditionella religioner.

De som från början är avogt inställda till budskapet eller trivs i dagens samhälle (vilket de flesta människor torde göra, annars skulle vi haft en revolution eller något) tolkar detta som en röra eller som en sektliknande organisation (och det hjälps inte av att rena sekter som Desteni försöker associera sig till budskapet och därmed ytterligare förvirra utomstående). De som är vänligt inställda till budskapet tolkar in vad de vill tolka i det (detta händer till viss del i alla organisationer, men TZM har varit en otydlig strömning till och med för en tid av otydliga strömningar).

Det är i detta sammanhang förståeligt att The Venus Project, om vilket mycket går att säga men som inte är en organisation som förespråkat konspirationsteorier eller New Age, blir allt mer obekvämt av att de-facto absorberas in i ett sammanhang där det associeras som en del av en rörelse med kontroversiella och problematiska inslag.

År 2009 så diskuterades det löst inom EOS om huruvida vi skulle ansluta oss till TZM. Under denna period var TZM fortfarande ett nytt fenomen och det var en oerhört intressant period från vårt perspektiv eftersom vi har haft väldigt mycket gemensamt med The Venus Project.  På ett tidigt stadium nådde vi ett konsensus om att inte ansluta oss till TZM, just på grund av de problem som vi redan kunde se från början. Flera avhopparorganisationer från TZM, som Atlas Initiative och RBEF, har idag anslutit sig till teknatet, som från början var skapat av EOS.

Vi har valt att ta en annan väg än både TZM och TVP, vilka båda två hävdar att de har svaret på dagens problem.

Vi tror inte att vår föreslagna väg till global hållbarhet är den bästa. Att försöka implementera den imorgon skulle vara idiotiskt, eftersom vi inte vet vilka effekter implementeringen skulle ha, hur den skulle påverka mänskligt beteende, hur den skulle kunna svara på vissa problem som bottlenecks eller motivationsfrågor. Vetenskapen är ingen religion som används för att slå meningsmotståndare i huvudet med eller avsluta debatter, utan en metodik för att nå fram till bättre lösningar på problem.

De flesta människor är i dagens samhälle rädda för vetenskap, och det är naturligt och sunt ur ett biologiskt perspektiv. Människor gillar inte sånt som de inte förstår, och vetenskap skapar en känsla av obehag hos dem som inte själva sysslar med det. De flesta människor är också predisponerade att skilja på rätt eller fel utifrån vad auktoritetsfigurer säger, eller vilka åsikter personen har. Vad vi behöver idag, är i första hand fler människor som kritiskt granskar sina egna känslor, motiv och åsikter, och inte faller in i personlighetskulter eller att tysta sina egna åsikter för att stärka lagkänslan.

Skolsystemet som vi har idag utvecklar inte i första hand kritiskt tänkande, utan mekaniskt tänkande. Innan vi kan ha en förändring behöver vi en ny sorts massrörelse, en massrörelse som är förändringen den vill se i världen.

EOS i Umeå planerar att organisera en studiecirkel där deltagarna tillsammans lär sig applicera vetenskapliga metoder för att åstadkomma ett konkret resultat (en minimodell av ett hållbart samhälle i detta fall). Om du bor i eller i närheten av Umeå eller är på förbifart så är du varmt välkommen till sal 333, Universitetsbiblioteket Umeå kl 3 på eftermiddagen den 7e mars 2012. Om du inte har möjlighet så har vi faktiskt EOS studiekurs online, the Design Document. Detta dokument förklarar en möjlig väg för mänskligheten att ta sig ifrån ett självdestruktivt system till en hållbar framtid, och är underlaget för våra framtida tester.


Är folkrörelsernas tid över?

Eftersom högervänsterdualismen är så prevalent i vår kultur (trots att det egentligen idag inte finns någon större skillnad mellan blocken än att vänstern mer ovilligt monterar ner trygghetssystemen för samhällets svaga) så är det indikativt när båda sidor narrativt beskriver den sociala utvecklingen på samma sätt – de gamla traditionella folkrörelsernas tid är förbi.

“Högern” ser detta som en triumf för liberalismen och individualismen, och föreställer sig 2000-talet som individens och liberalismens århundrade. Deras vision kommer snart visa sig i praktiken vara en mardröm. Ingen tidsanda upprepar sig, och liberalismens århundrade varade i stort sett under åren 1815-1914 (och var en fortsättning på upplysningstidens århundrade 1713-1815). Vissa debattörer ser rentav vår tid som “historiens slut” då den liberala demokratin byggd på tillväxt kommer att vara för all framtid. Dagens samhälle är kort och gott idealsamhället.

“Vänstern” å andra sidan ser en hoppingivande framtid dels i proteströrelserna under perioden 1995-2005 och nu senast i Occupy Wall Street, och menar att dagens proteströrelser snarare är lösa nätverk som arbetar med sakfrågor än stelbenta centraliserade organisationer som utgår från ideologisk dogmatik.  Dessa rörelser har fördelen att vara mer flexibla och anpassningsbara.

Samtidigt kan ATTAC, Greenpeace och även OWS inte på lång sikt påstås utgöra ett alternativ mot den nuvarande världsordningen. Det som de kan göra är att kräva reformer på sakområden. De saknar en stark ideologisk grund och en alternativ vision för världen vilken kan ena deras medlemmar. Direkt delar av dessa rörelser utvecklar sådana tendenser är tendenserna antingen impotenta (neomarxistisk postmodernism, postkolonial diskurs) eller idealistiskt orealistiska (parecon, gift economics).

Dessa rörelser är antingen så timida att de inte på allvar utmanar makten (exempelvis att de kräver “ansvarsfull tillväxt” istället för ett balanserat ekologiskt konto), eller så pass radikala att deras krav egentligen mer tjänar estetiska än reella krav (gift economics, anarkoprimitivism). De grupper som idag har tolkningsföreträde älskar tanken på en opposition som anser att vi måste basera framtidens samhälle på “kärlek isället för teknik”, att vi ska ha “kramar istället för pengar” och att vi ska basera alla ekonomiska transaktioner på presenter. Miljöpartiet är egentligen ett typexempel, då de rört sig från “flummodellen” till “ansvarsmodellen” (som egentligen kan beskrivas som flummodell version 2).

Den värsta typen av modern rörelser är “naminsamlingsorganisationer”, vilka bygger på “minsta gemensamma nämnare”-idén. De har ingen ideologisk kärna, inga egentliga visioner

Däremot vill nästan ingen återgå till den rörelsemodell som fanns under 1900-talet, med centraliserade strukturer, ideologiska dogmer som påverkar varje sakfråga, fraktionsstrider och kvantitetsbaserade rörelser där medlemmarna ofta saknar personligt ansvar och alieneras från rörelsen.

EOS har utvecklat fram en tredje form av modell för hur en rörelse kan organiseras. Än så länge vet vi inte om huruvida den fungerar, men vi tror inte att de gamla modellerna är anpassade till vad som vi vill göra. Om vi vill bygga upp en bred, internationell folkrörelse för att inte bara genomföra opinionsbildning och folkbildning utan dessutom aktivt bygga upp ett nytt samhälle från grunden, måste vi testa en ny modell där alla medlemmar uppmuntras ta egna initiativ och själva bli sina ledare när det kommer till den nödvändiga omställningen mot en hållbar framtid.

Vår främsta inspirationskälla är naturen. Allt som finns i naturen är uppbyggt av små beståndsdelar som går ihop och formar större helheter. Dessa helheter i sin tur formar större helheter. Atomer bildar molekyler. Celler bildar organ. Organ bildar kroppar. Din hjärna behöver inte detaljstyra varenda cell i kroppen. Cellen är autonom men ingår i en harmonisk helhet. Därmed har vi format en struktur som ska bestå av autonoma grupper. Dessa grupper delar en gemensam värderingsgrund och en gemensam målsättning som bygger på upprättandet av en hållbar framtid. Våra autonoma grupper är fria, så lång tid de inte använder sig av våld eller avviker från målsättningarna, att använda vilka metoder de tror bäst kan leda till att målet nås.

Varenda autonom grupp ska välja två projektledare, vilka sänder in projektplaner och rapporter till nästa nivå i holarkin. Arbetet ska inte grundas på karismatiska eller åsiktsmässiga grunder, utan på den vetenskapliga metoden (Ockham’s rakblad, peer review, öppna och kontrollerade experiment).

Målet: Att rädda världen.

Inget parti, ingen rörelse har en realistisk väg för att skapa ett alternativ till dagens världsordning där 133% av Jordens förnyelsekapacitet nyttjas varje år. Vi i EOS hävdar inte heller att vi har svaret, men vi har en blueprint, och en väg för att kunna testa och korrigera vår design.


P.S ~ Glöm inte ficklamporna 😛

Följande inlägg är en personlig reflektion.

Ett säkert sätt att identifiera en infekterad debatt är när båda sidor i debatten vägrar kommunicera med varandra, misstänkliggör varandra och bygger upp en bild av att “fienden” vill använda frågan som ett sätt att underminera landet/religionen/familjen/de kulturella värdena/demokratin och så vidare. Detta gäller i mångt och mycket alla sociala frågor som påverkar människors liv, där extremreaktionära krafter regelmässigt utmålar hela det politiska spektrat som “politiskt korrekta rödvinssörplande kulturmarxister” och de extremradikala krafterna utmålar det tvärtom som “auktoritära fascistoida antihumanistiska mörkerkrafter”. Ibland känns det som om båda sidor har skapat en emotionell bild av motståndaren, där allt som motståndaren säger och gör tolkas in som ondskefullt. Ett ypperligt exempel på detta tänkande är bloggen Canute Ocean (eller snarare bloggarna, då de är många). Även etablerade bloggare som Dick Erixon har den tendensen, där åsikter verkar antas av en blandning av intressebaserade, rationella och känslomässiga skäl.

De debatter som varit mest infekterade i Sverige av vänster-högerdualismen har varit debatter som:



Israel-Palestina, där tydligen båda sidorna ska bli extremt uppjagade. Exempelvis kan vänsterdebattörer försvara den fria konsten när Israels ambassadör vandaliserar ett konstverk i det Moderna Museet, men bli alldeles till sig över några riktigt rejält dåliga teckningar som Lars Vilks gjort. Högerdebattörer i sin tur pratar om antisemitism när Dror Feiler konstruerar ett (rätt smaklöst) konstverk som “problematiserar” självmordsbombningar, men talar högt om yttrandefrihet när Lars Vilks angrips av muslimska och andra kritiker.

En fråga som definierar kampen mellan ytterkanterna i svensk nationell politik idag är invandringsfrågan.

Att skydda papperslösa invandrare är en behjärtansvärd och hedersam sak som innebär att aktivisterna både utövar civil olydnad och sträcker ut sin hand till medmänniskor. Samtidigt så går det inte att blunda för att både asyl- och arbetskraftsinvandring kan ha negativa effekter i ett land med 8% arbetslöshet, 20% ungdomsarbetslöshet och en arbetsmarknad med väsentliga matchningsproblem. Det som kan bli resultatet kan antingen bli lönedumpning eller högt utanförskap (och högt utanförskap leder så småningom till en bantning av välfärdssystemen och lönedumpning).

Vissa politiker hävdar att lösningen skulle vara att skapa ett A- och B-lag av medborgare i Sverige. Att invandrarna som våra “gäster” ska ha mindre rätt till att exempelvis ta del av offentlig service.

Detta tänkesätt bygger på antagandet att världen är delad i stater, som i sig är mer verkliga än själva världen. Vi ska bry oss mer om vår nationalitet än om vår gemensamma mänsklighet. Alla människor behöver mat, vatten, kläder, husrum och kunskaper för att kunna leva ett värdigt liv på Jorden. Alla människor har drömmar, aspirationer och mål. När vi utvisar människor som kan mördas i sina hemländer så är det att direkt utsätta mänskliga varelser för livsfara. Samtidigt kommer det alltid, i alla länder överallt i världen, att finnas människor som vill utnyttja generositet för att förbättra sitt eget liv.

Samtidigt så hotas hela världen av samma problematik idag. Varje år nyttjar vi kring 133% av Jordens förnyelsekapacitet. Medan vi gnabbas om nationella eller internationella frågor vilka om tjugo år mycket möjligt kan ha förlorat sin aktualitet så hotas världens ekosystem av en sjunde massdöd, mest troligt kring andra halvan av 2000-talet. Denna massdöd orsakas av att vi tillsammans i världen har byggt upp ett system uppbyggt på ohållbara premisser. Ifall det blir en sådan kollaps så kommer de etniska och sociala konflikter som existerar mellan olika grupper att förvärras hundrafalt.

Det är stort att hjälpa flyktingar, och det är något som de svenska medborgarna kan känna sig stolta över.

Det skulle dock vara större att bygga upp en strategi för att se till att flyktingkatastrofer inte uppkommer, att människor inte tvingas fly på grund av politisk och religiös förföljelse, instabilitet, hunger, etnisk rensning eller miljökatastrofer. För att kunna förhindra mänskligt lidande och se till att framtida generationer får leva i en värld där de kan uppnå sig själva som människor så måste vi sluta tänka på oss själva som svenskar och irakier, kristna, ateister eller muslimer, och istället börja tänka på oss själva som människor.

Vi måste organisera oss globalt, agera lokalt, samarbeta och bygga upp en ny civilisation genom vilken vi kan bevara våra ekosystem, garantera en god livskvalitet för alla människor i världen och bygga upp en framtid där det inte kommer finnas behov av flyktingförläggningar. Det är det största vi som människor kan göra. Och visst, det kommer att bli svårt – men det är inte bara stort.

Det är livsnödvändigt.


Vad vi ytterst ser i Mellanöstern kan beskrivas som en mekanisk dockteater med två cirklar av hjul som rör sig kring varandra. Den inre – mindre – cirkeln  består av medelstora hjul som Iran, Israel, Turkiet och Saudiarabien, vilka påverkar medelsmå och små hjul som Egypten, Libyen, Tunisien, Irak och Syrien. Iran, Turkiet och Saudiarabien kämpar först och främst om politisk hegemoni över Mellanöstern, medan Israels agenda är att förhindra att någon av de där staterna uppnår hegemoni. Just nu uppfattas Iran som det största geopolitiska hotet i Mellanöstern.

Den yttre – större – cirkeln består av ett fåtal riktigt stora hjul vilka alla påverkar händelsekedjan i Mellanöstern. Dessa hjul är USA, Ryssland, Kina och EU, vilka alla (förutom Ryssland) är beroende av naturresurser från Mellanöstern, och stödjer eller underminerar stabiliteten i regionen för att gynna sina egna geostrategiska intressen.

Situationen påminner om den innan 1914, fast på global istället för europeisk skala. Vi har en instabil, central region (1914 Balkan, 2012 Mellanöstern) som tidigare till stora delar var en del av ett imperium (1914 det Ottomanska Riket, 2012 Sovjetunionen/Ryssland). Skillnaden mellan då och nu är att Balkan blev en instabil region just för att det var den enda regionen i världen som de dåvarande stormakterna inte lyckades dela upp mellan sig, medan Mellanöstern är vital för samtliga inblandade parters intressen.

Trots att många talat om en övergång till förnyelsebara energikällor sedan 1970-talet, och att det senaste decenniet sett en explosion av el- och etanolbilar, så står oljan fortfarande för huvuddelen av världsekonomin. Olja används inte bara i transporter, utan även i tillverkning av plaster, bekämpningsmedel och konstgödsel. Utan dagens oljeutvinning skulle vår produktion av mat sjunka markant, vilket kan destabilisera hela världsekonomin.

Det kan hävdas att det krig med Iran som med största sannolikhet kommer att utkämpas antingen detta år eller nästa år är en kulmen på de politiska processer som dominerade 2000-talets första årtionde. Vad vi med säkerhet vet är att ett krig med Iran, oavsett om det blir kortvarigt eller långvarigt, kommer att definiera Mellanöstern och därmed världen under 10-talet, och kan komma att skapa en destabilisering som påminner om perioden mellan 1918 och 1939.

They were fighting for land in earlier days Wanting to extend their living space

They were fighting for their faith a thousand years Call it holy war – it’s the sum of your fears
They are fighting for oil at the present time Want to suppress all of these crimes

Fighting goes on in the next decade It will never stop until it’s too late
They will fight for water not far from today

A limited resource after the decay

They were fighting for land in earlier days

Thought they were a superior race

History repeats itself

The war will soon begin

It’s already ten to twelve

We are almost within
A new war just started to avenge their nation

The war against terror – our new obligation

We are in a tunnel with no light at the end

The war is not over, there is more to defend

Vad vi alla måste göra är att förbereda oss på en period av instabilitet.

Vad kan du göra?

Tala med dina grannar, bilda kvarterskommittéer och bytescirklar, förbereda er på att ni kanske måste köra tillsammans till jobbet, hjälpas åt att kunna åstadkomma partiell lokal självförsörjning, försöka sänka levnadsomkostnaderna genom samarbete och engagera er för en hållbar framtid. Det sista vi behöver idag är att drabbas av panik eller att söka oss till ett långsiktigt hållbart internationellt finanssystem som bygger på föreställningen att exponentiell tillväxt för evigt kan vara i en begränsad värld.

Besök för mer information.



Ett av våra långsiktiga mål som rörelse är att bygga upp ett nätverk av hållbara samhällen, där bland annat rena mönstersamhällen ska ingå. Dessa samhällen ska kännetecknas av att de ska kunna täcka sina egna behov av mat, el och värme (inom andra områden ska de uppmuntras till utbyte med omvärlden och med andra samhällen inom nätverket). Varför vill vi bygga upp något sådant? Dels för att visa allmänheten att det finns alternativ till dagens socioekonomiska strukturer, dels för att testa våra teorier och se var de behöver korrigeras i enlighet med den vetenskapliga metoden.

Vi är inte anarkoprimitivister och tänker oss inte en återgång till förindustriell teknik. Snarare vill vi skapa grunden för ett hållbart högteknologiskt samhälle som ska bygga på en balans mellan mänsklighetens behov och Jordens ekologiska konto.


Ett annat viktigt skäl är att världsekonomin verkar ha nått en platå, där tillväxten planat ut i de utvecklade länderna och nu håller på att stabiliseras i Tredje Världen. Detta kan, kombinerat med resurskonflikter (som konflikten mellan Saudiarabien och Iran om hegemonin i Mellanöstern), leda till att finanskrisen fördjupas. På lång sikt kan Peak Oil leda till dyrare transporter och mat, vilket skadar små öppna ekonomier som exempelvis Sverige. Därmed kommer det att vara ett måste med regional självförsörjning när det gäller absolute nödvändigheter.

EOS har inte kapaciteten att bygga ett sådant nätverk idag. Vårt främsta mål, lokalt och globalt, är att tillägna oss den kapaciteten.

Just nu planerar vi dock att lansera Studiecirkel 2012, ett projekt som riktar sig till allmänheten i Umeå och går ut på att deltagarna tilldelas intellektuella verktyg för att kunna genomföra vetenskapliga projekt, tänka vetenskapligt (i motsats till åsiktsdrivet). En väldigt viktig del av studiecirkeln är föreläsningar som bland annat handlar om hur hållbara samhällen kan fungera när det gäller praktiska frågor som energihantering samt frågor som handlar om hur interaktiva program kan nyttjas för att hjälpa till i konstruktionen av sådana samhällen.

Studiecirkeln kommer också att handla om ett praktiskt element, där deltagarna tillsammans bygger upp en skalenlig modell och tillämpar sina kunskaper.

På torsdag den 26e så håller vi i EOS Umeå möte om frågan. Vi möts utanför Universitetsbiblioteket för att diskutera detta. Ring 070-2189188 för mer information.