I Malmö central har obekväma bänkar införts för att avskräcka uteliggare, ungefär som fågelskrämmor används för att få djur att hålla sig borta från åkrar. Precis som fågelskrämmorna närmast kan nyttjas som stödsittplatser åt kråkor så kommer inte dessa bänkar att lösa det “problem” som de lokala beslutsfattarna uppfattar.
För det första så är det inte precis som så att uteliggarna sover på bänkar för att de vill ha det trevligt, utan för att de ofta inte har något annat alternativ. Det finns en bostadsgaranti, javisst, men hur pass effektiv blir den när i stort sett allt som byggs är bostadsrätter eller privatbostäder?
Många uteliggare har psykiska problem eller andra svårigheter, och att ställa dem i kö eller åtgärder är oftast en smärtsam upplevelse både för handläggaren och den handlagde.
Ingen människa har ansökt om att få födas, och även om det finns människor som är nog cyniska för att utnyttja trygghetssystem eller allmänna medel så ska ingen behöva svälta eller gå hemlös i en värld där alla kan få mat och bostad. Socialdarwinism är vare sig särdeles socialt eller ens darwinism, och att bygga bort problemen innebär att de hemlösa ytterligare alieneras från samhället.
De får inte bygga egna läger, för då rivs de.
De får inte leva på campingplatser, för då stängs de.
De får inte leva på våra parkbänkar, för då stör de.
Var ska de då leva?
Ska de få leva överhuvudtaget?
/Enrique
EOS in Umeå 
Comments on: "Sopa problemen under mattan" (4)
Det intressanta är att det bara är Expressen som nämner uteliggarna som skäl till lutningen, andra medier skriver att den ansvarige förklarar lutningen så här:
– Vi ville ha en bänk som klarar en tuff urban miljö.
Vilket bl a innebär avsaknad av uteliggare, är min gissning…
Även om jag inte har samma vinkel som Du på mitt blogginlägg gjorde jag exakt samma reflektion.
Ditt inlägg är bättre… jag länkar till det från mitt, om det är OK.
Klart det är okej 🙂
Väl skrivet. Första gången jag besöker den här sidan, men det är knappast den sista.
Det är smärtsamt tydligt att vi byggt ett samhälle med annat i fokus än människor och hållbarhet. nu känns det mesta som en urspårad avslutningsfest. Där bartömningen är den enda “framtidsvision” som existerar.
Jag har funderat på dessa frågor länge, och vill inte bygga min lycka på andra människors bekostnad. varken dem som lever nu eller efter oss. jag vill bygga med dem och för dem. Det har varit en psykisk stress att försöka förverkliga ett liv man samtidigt inte tror på. I jakten på förståelse för den här världen har jag nästa förlorat mig själv och min medmänsklighet. För det måste ju vara lilla mig det är fel på?! inte sant 🙂
Jaja, nog om det. Det är iaf otroligt befriande att läsa det du skriver, och andemeningen i det du står för gjuter mod i mig. Tack för det.
Hej Ante
Vi är glada att du gillar innehållet i bloggen. Det grundläggande i vår ideologi är att skydda förutsättningarna för livet på jorden. I detta ingår givetvis mänskligt liv, mänsklig frihet och mänsklig utveckling. Alla människor ska vara fria att kunna definiera sitt eget liv, men inte på bekostnad av andra människor eller miljö. I dagens samhälle så underordnas snarare allt ett slags “tillväxtparadigm”, där lycka anses höra ihop med högbetalda konsultjobb, semester på Teneriffa och ett “gott liv” som är totalt inrutat och kontrollerat, där man umgås med folk som man avundsjukt bevakar för att se att deras mobiltelefon eller Luis Vutton-väska inte är trendigare/dyrare.
Samtidigt så sker en massutrotning av liv runtomkring oss som inte sett sin liknelse sedan dinosaurierna sopades bort.
På sätt och vis är det “mänskligt” att så sker. Det som vi inte ser ske direkt påverkar oss mindre. Samtidigt är vi den enda arten med förmåga att kunna planera på lång sikt. Kanske dags att vi börjar nyttja den förmågan? 🙂
Besök http://www.eoslife.eu
Med vänliga hälsningar
/Enrique