Villospår

Ibland så är det frestande att fästa vagnen framför åsnan, i synnerhet när det gäller människors beteende.

Vi kan illustrera detta med den senaste mängden “muhammedprotester” i Afghanistan, där ett antal dödsoffer krävdes. Det finns en högröstad kör i de flesta västländer som med emfas hävdar att underutvecklingen i länder som Afghanistan och Sudan beror på Islam. Vi i EOS ägnar oss inte åt retorisk pajkastning och kommer inte spekulera kring de eventuella orsaker som individerna i denna kör egentligen har för sina påståenden.

Ja, Afghanistan, Somalia och Sudan är underutvecklade länder, det är inget som kan diskuteras.

Väldigt många av länderna i världen är underutvecklade, och detta ska inte på något sätt nyttjas för att på något sätt, antingen rasistiskt eller systemiskt, kasta skulden för underutvecklingen på människor i dessa länder. Afghaner, somalier och sudaneser har precis som alla människor ett intresse av att överleva, och denna förmåga att överleva och skapa trygghet är reducerad i dessa regioner.

Det finns en slags blindhet hos diverse grupper, vars politiska hemvist inte ska diskuteras, att beskylla mänsklig misär på diverse beteenden och normer i samhället. Detta argument ligger nära till hands eftersom att det är avvikande beteenden vi lägger märke till, och att det samtidigt är ett bekvämt sätt att undanslippa ansvar.

Resonemanget bygger på att det är på grund av fenomen som hedersmord, Bacha Bazi, muhammedupplopp och kroppsstraff som den muslimska världen huvudsakligen består av utvecklingsländer och underutvecklade länder.

Vi tror visst att mänskliga beteenden och normer kan inverka på samhällets utveckling, men också att samhällets utveckling i än högre grad inverkar på det mänskliga beteendet. I samhällen med hög grad av verklig eller skapad brist på resurser finns en högre grad av osäkerhet som ofta kan explodera i våld. I sådana samhällen sitter – som vi hittills sett i ett flertal länder i år – makthavarna på sätt och vis alltid osäkert.

För att kanalisera denna osäkerhet så nyttjas ofta brutala kroppsstraff, offentlig tortyr och drakoniska morallagar för att rikta folkets vrede mot de som bryter samhällets normer snarare än de som upprätthåller dessa normer. När folk har det dåligt är de också mer benägna att lyssna till röster som vill sparka på dem som redan ligger, eller på verkliga/fiktiva yttre fiender.

Sådana beteenden representerar i grund och botten “villospår” som är skapade för att på något sätt svara mot behov som är verkliga, ungefär som söderhavsbor i den rasistiska föreställningsvärlden på hövdingens order kastar västerländska kvinnor i vulkaner för att undvika vulkangudens straff. Ett mer konkret exempel är hur en stor del av tyskarna åren 1930-1932 såg till att ett parti som ville förslava dem alla i syfte att använda dem för krigföring kunde komma till makten.

Istället för att bli upprörda och arga när folk antar åsikter vilka är inhumana och inte tjänar något syfte alls, borde vi fråga oss vilken situation dessa människor befinner sig i, och varför de då blir mottagliga för sådana idéer för det första? Nu nämner vi förstås inte ledarna för sådana rörelser, vilka är individer och därför motiveras av skiftande orsaker, utan de grupper som följer deras idéer.

Saudiarabien, Kuwait och De Förenade Arabemiraten är i och för sig utvecklade och rika länder med generella trygghetssystem (där gästarbetare och kvinnor inte ingår förstås, men…). Då kan det hävdas att det finns kulturella normer som går i arv och som enbart förändras genom naturlig evolution inom en grupp eller utsätts för förändringar utifrån (urbanisering, globalisering). Dessa länder är även i varierande utsträckning diktaturer, vilka upprätthåller arkaiska värdesystem och bidrar till att bevara dem.

Det som ytterst upprätthåller beteenden som bidrar till att människor skadar och begränsar varandra är rädsla, och då främst rädslan att förlora tillgång till resurser. Självfallet kan inte alla avarter av mänskligt beteende avskaffas, som utopister tror, men överlag kan sådana beteenden reduceras i omfång av att människor får en bättre tillgång till resurserna.

/Enrique